Skogen. En källa till inkomst, en plats för återhämtning, en promenadslinga, ett älgpass, ett svampställe, en livsmiljö - och en möjlighet för samhället att ställa om till en grön bioekonomi. Den svenska skogen är i fokus för en rad intressenter; skogsägare, natur- och kulturvårdsintressen, energiproducenter, papper-och massaindustrin och EU. Inte sällan står intressen mot varandra. Hur kan vi föra en dialog om skogens värden och vilka värden är det då vi pratar om?

Vems plats är Värmland? Vilka bilder sprids? Och vilka perspektiv får utrymme? De frågorna pratade Lotta Braunerhielm, filosofie doktor i kulturgeografi, om vid det första seminariet i en serie om tre under hösten.

Smaka på Värmland och Krisberedskapsveckan med fokus på mat och självförsörjning har gett värmlänningarna en god inblick i allt som landskapet har att erbjuda vad gäller mat som produceras nära och hållbart. De småskaliga jordbruken är också viktiga för biologisk mångfald, en etisk och hållbar djurhållning och för att bevara och föra vidare ett viktigt historiskt arv. Projektet Biokuma har de senaste två åren tittat på förutsättningarna för småskalig livsmedelsproduktion i Norge och Sverige, med Hedmark och Värmland som studieområden.

Sverige har störst skogsareal av alla EU-länder och debatten om skogen har varit intensiv under de senaste åren. Ofta används argument som utgår från forskning. I den nya antologin ”Skogens värden – forskares reflektioner”, ger 96 forskare sin syn på skogens värden i populärvetenskapliga texter utifrån olika teman.

Hur gör man för att driva småskaligt jordbruk, som tar hänsyn till människa, djur, biologisk mångfald och ett landskap som präglats av människan under århundraden? Projektet Biokulturellt arv och alternativ matproduktion undersöker villkoren och tittar närmare på kanaler för försäljning, förutsättningar för till exempel uppfödning och slakt, regelverk och var kompetens och kunskap finns att ta del av. Projektets andra workshop i maj kunde äntligen genomföras på plats i Norge, på Opaker gård i SolØr i Hedmark. Gårdar och olika organisationer delade med sig av kunskap, erfarenheter och behov av nya lösningar.

Mangrove är en buske eller träd, som växer längs kusterna i tropiska och subtropiska miljöer. Växten trivs i saltvatten eller bräckt vatten, frodas ofta i tuff miljö och är van vid naturliga störningar som tropiska cykloner. Men trots sin motståndskraft har stora områden med mangroveväxter successivt försvunnit. Under de senaste tre decennierna har 8 600 km2 mangroveskogar dött ut – en yta motsvarande staden Tokyo. Minskningen är störst i Syd- och Sydostasien, med Indonesien som hårdast drabbat.