Hon är lektorn i kulturgeografi som gick från att vara reseintresserad till att vara hemmaintresserad. Möt Ulrika Åkerlund, doktor i kulturgeografi vid Karlstads universitet.
– Tidigare så har studenter varit mer intresserade av marknadsföring och uppsatsämnen. Nu kretsar deras intresse mer kring effekter och påverkan, säger Ulrika.
Under nittiotalet präglades Umeå av en kraftig kulturell medvetenhet. Känslan av att skapa på egen hand var stor och soundtracket till att leva i ”Norrlands huvudstad” var vild hardcoremusik som fick hela världen att upptäcka Umeå. Det var omöjligt att undvika kraften i det musikaliska larm som strömmade ut från stadens replokaler. I skuggorna rörde sig Hagamannen och satte skräck i staden. Den mediala uppmärksamheten var maxad från flera håll.
Ulrika Åkerlund växte upp i utkanten av Umeå, nära till natur. Det ansågs ligga på fel sida av älven och klassades som lite småbonnigt. Villorna i kvarteret var av svensk vanlighetsstandard och avstånd till både förskola och grundskola kunde avverkas med en handfull stenkast. Volvofabriken låg alldeles i närheten.
I ett av husen satt Ulrika och drömde om att få resa ut i världen.
– När jag gick på mellanstadiet hade min storasysters klass ett utbyte med en elev från Zimbabwe som bodde hos oss i en vecka. Där och då upptäckte jag att jag ville träffa andra kulturer och förstå dem.
Det skulle dock ta ett tag innan intresset för omvärlden tog fart. Först samhällsprogrammet med inriktning ekonomi på gymnasiet och sedan en studiepaus där hamburgare skulle vändas och livsplaner skulle smidas. Plötsligt kom den där katalogen från Umeå universitet och allt förändrades.
– Jag satt och bläddrade och fann det nya turismprogrammet vid Umeå universitet. Det lät jättespännande och jag tänkte att det skulle bli ett utmärkt sätt att få se sig om i världen då turism handlar om att resa och bli involverad i andra kulturer. Jag sökte och kom in.
När första terminen började bleknade dock allt det som Ulrika alltid hade förknippat med turism. Hon skulle bli kulturgeograf berättade lärarna vid universitetet.
– Det hade jag inte förstått utan hade helt och hållet gått på fenomenet turism. Det känner jag fortfarande igen hos de studenter som börjar på turism- och platsdesignprogrammet på Karlstads universitet. Det är inte alla som har förstått vilken disciplin de har valt.
Efter en snabbläsning av kurslistan i det nya programmet så kändes dock valet helt rätt för Ulrika.
– Det var där jag hittade kulturgeografin och tyckte det skulle bli väldigt roligt att läsa om ekonomisk geografi, företagande och kulturer, befolkning och migration – det var mycket mer än att resa och handlade om att vi skulle få lära oss om vad världen är för någonting. På riktigt.
Sedan gick det snabbt inom akademin. Ett Erasmus-utbyte i Skottland med studier i renodlad kulturgeografi, migration och geopolitik, en master i turism och sedan forskarassistent. Ulrika var fast och riktningen utstakad.
– Att studera i Skottland innebar ett skifte för mig. Jag blev mycket mer akademiskt intresserad under min tid där och att få kunna ställa frågor, undersöka och förstå var det jag ville fortsätta med.
Det kom att bli en del turism innan doktorandtjänsten vid Umeå universitet fick Ulrika att fokusera på platser där vi bor och verkar. Platser där vi känner hemhörighet.
– Min avhandling handlar om plats, boende och hemhörighet. Så från att ha blivit reseintresserad har jag blivit hemmaintresserad. Jag är mer intresserad av platsen där vi förankras men också att vi kan förankras på olika platser. Den där spänningen mellan att finnas och höra hemma på en plats och att kunna höra hemma på många platser är fascinerande. Vad är det för någonting på platser som gör att människor lockas att bo eller besöka eller vara verksamma där – det intresserar mig.
Tror du att den plats du växte upp på fick dig att bli på ett visst sätt som person?
– Det tror jag. Man färgas av sin plats, man färgas av andra människor som finns runt omkring en och man färgas av vad man har gjort. Hur den har färgat mig gentemot om jag hade bott någon annanstans är däremot lite svårt att säga. Jag tänker mig att det fanns ett kollektivtänk hos de som växte upp i Umeå - åtminstone fram till skarven mellan 80- och 90-talet. Ur sådana förhållanden det kommer det ju oftast kultur på något sätt och jag blev kulturgeograf. Den sociala hållbarheten blev också stark i Umeå under Hagamannens härjningar. Vi var en hel generation som såg efter varandra och inte lämnade någon ensam.
Pratade ni om hållbarhet i din familj under din uppväxt?
– Vi använde inte det ordet men det fanns ett miljötänk. Pappa var fältbiolog i sin ungdom och vi hade en odlingslott och plockade mycket bär. Och som aktiv i scouterna fick jag med mig mycket om skogen och hur man bevarar vår miljö och hur allemansrätten fungerar. Och jag vill minnas att vi höll på att sopsortera och greja när jag var liten. Det var så självklart.
Är sådana här saker är viktigt för dig även idag?
– Absolut, jag behöver vara ute och jag försöker locka med barnen så mycket det går. Men jag är inte friluftsmänniska som jag var tidigare. Däremot skaffade jag hund och det gör att jag ofta kommer ut. Svamp- och bärintresset finns fortfarande kvar och jag behöver komma ut i skogen och andas regelbundet. Det är viktigt för mig att bo på en plats där det inte är långa avstånd till att komma ut i naturen.
Har du nytta av det här i din undervisning?
– Ja, absolut. Vi pratar väldigt mycket om hållbarhet i undervisningen, både ur ett miljö- och socialt rättvist perspektiv. Jag skulle säga att det genomsyrar vår undervisning och är en väldigt viktig del av den. Kanske den allra viktigaste. Undervisar vi i turism så är vi skyldiga att ha ett hållbarhetstänk då kraften i turism kan vara förödande för platser om den genomförs på fel sätt. Den är global och äter enorma resurser. Tappar man kontrollen kan en plats bli fullständigt uppäten.
Vad blir man om man läser Turism och platsdesignprogrammet vid Karlstads universitet?
– Det här är viktigt att poängtera. Vi utbildar strateger som ska finnas i kulisserna. Alltså inte blivande turistentreprenörer eller reseguider. Och det är strategerna som behöver ha det här hållbarhetsperspektivet för att kunna ta hand om en plats på absolut bästa sätt och fullt ut anta de utmaningar som finns i branschen. De behöver kunna skapa strukturer för att möjliggöra mer lokal kontroll över en plats och skapa hållbara lösningar för hela systemet. Det får studenterna lära sig hos oss.
Är hållbarhet viktigt för de studenterna som du möter i din undervisning?
– Ja, det skulle jag säga. Men det har tagit lite tid att få dem dit. Vi brukar alltid fråga studenterna vad de har för förväntningar på vår utbildning och när jag började på Karlstads universitet var svaren ofta att de ville resa, guida eller starta ett företag. Ungefär som mina förväntningar var när jag började. Men de senaste fem, sex åren har det hänt något. Nu svarar studenterna att de vill arbeta med hållbarhet, destinationsutveckling och strategiska utvecklingsfrågor. De är mer spot-on idag och har köpt vårt koncept. De har tydligare visioner än att bli guider på rosa bussarna. Så resultatet av att vara tydliga i vår kommunikation kring utbildningen verkar ha fått fäste.
Ulrika Åkerlund ser sig själv som aningen spretig i sin forskning men landar i att det är en mix av migrationsforskning och turismforskning som korsas av både turism och platsdesignprogrammet och samhällsplanerarprogrammet. Att kalla sig turismgeograf är lite nytt men ändå något som Ulrika tycker passar som beskrivning.
– Man kan skilja på de som forskar om turism utifrån ett geografiskt perspektiv och de som gör det utifrån ett företagsmanagementperspektiv. Turismgeograferna ställer sig kanske mer frågan om vi ska ha turism överhuvudtaget? Ska den förbjudas? Det kan den ju inte förstås, men istället för att fundera på hur vi ska få den att öka hela tiden så ifrågasätter vi istället den här tillväxtretoriken och menar att ibland kanske vi borde prata om hur man kan trappa ner istället.
Hur går det arbetet tycker du?
– Akademin är trögjobbad och det är långa ledtider men det finns en jättelång tradition i de här frågorna och den växer mer och mer. Internationellt pågår det mycket forskning kring turism och resiliens, förändringar, klimatförändringar och ekonomiska kriser, rättvisefrågor och överturism. Det finns en enorm kunskap. Sedan är det mycket trögare när den här kunskapen ska komma till nytta och implementeras. Det är en global industri som vill tjäna pengar och som tjänar jättemycket pengar hela tiden. Det är en stor utmaning att få till en förändring, särskilt med tanke på att de här stora företagen är de som styr väldigt mycket.
Har du en positiv framtidstro?
– Nej, klimatförändringarna har redan skett. Mycket av forskningen handlar inte om hur vi stoppar klimatförändringarna utan mer om hur vi anpassar oss till klimatförändringarna och hur vi bromsar effekterna. Fortfarande handlar det mycket om CO2-reducering men många har insett att det tåget kanske har gått. Men hur gör vi det inte värre? Det är anpassning, och rättvis anpassning, som det handlar mer om nu. Det är intressant.
Och om vi tar framtidstro-tempen på studenterna?
– Många av dem har en mängd bra resonemang och jag tror att vi är på rätt bana med dem. Det de tillför stärker oss helt klart på Karlstads universitet. Det känns det som att det finns en omtanke hos dem för vår planet. Den generation som läser på universitet idag är en väldigt digital generation vilket har medfört att de har upplevt världen på ett helt annat sätt än vad jag gjorde när jag växte upp. De har fått globala influenser som ingen tidigare generation ens har varit i närheten av. Det finns helt klart en klimatoro som gjort att de blivit intresserade av de här frågorna. Vi har inte nödvändigtvis fått mer akademiska eller kritiska studenter – men de ställer fler frågor kring och är mycket mer intresserade av hållbarhet. Och det är ju mer aktuellt för dem då de kommer ju att leva längre i den här konstiga framtiden. Det är alarmerande. Tidigare så har studenter varit mer intresserade av marknadsföring och entreprenörskap. Nu kretsar deras intresse mer kring effekter och påverkan.
Är vi på Karlstads universitet på rätt väg med forskningen och programmet turism och platsdesign?
– Jag hoppas ju att vi har hittat rätt med vårt nya program som lanserades 2024. Det vi vinner på att lägga in platsdesign är att när man lyfter in forskningsfältet design så är man inte bara intresserad av lösningen på ett problem utan även av processen som leder fram till lösningen och hur man får med alla typer av aktörer i lösningen. Vi jobbar ju just nu på att bygga både en utbildningsprofil och en forskarprofil inom platsutveckling eller platsdesign. Så det tänker jag är vår profil och att vi med det har tagit ett rejält och hållbart steg framåt.
Var studenterna med på banan direkt?
– Ja, vi hade ju tänkt ut de här argumenten för dem så jag hoppas att vi har lyckats vara pedagogiska i det. Vi har bara två terminer bakom oss så nu får det gro några år innan vi vet om studenterna lockas och förstår platsdesign. Men magkänslan är bra.
Fem snabba frågor till Ulrika Åkerlund
Favoritplatser
Skogen och Umeå
Bil eller tåg?
Tåg
Storstad eller landsbygd?
Storstad
Uppkopplad eller off-line?
Off-line
Hotell eller tält?
Hotell
