Samarbete runtom Vänern, en klimatsmart järnvägstrafik och vägbyggen. Oavsett vilket regionalt projekt som ska planeras och genomföras är utmaningarna och antalet involverade aktörer många. Det finns alltså många argument för en starkare strategisk regional planering, men hur ska den vara organiserad och vem ska ansvara för den? Detta var utgångspunkten för det senaste seminariet i serien ”I samma landskap” arrangerat av CRS, Centrum för forskning om hållbar samhällsförändring.
Seminariet, som hade rubriken Strategisk planering i teorin och praktiken, inleddes med att Moa Tunström, lektor i kulturgeografi och föreståndare för CRS, presenterade resultat från ett uppdrag för Tillväxtverket om strategisk regional planering.
– Forskning, utredningar och debatt under de senaste 10 -15 åren har handlat om etableringen av regionerna som de ser ut idag, om rollfördelningen mellan framför allt länsstyrelse, region och kommun, och om behovet att kunna hantera komplexa samhällsutmaningar över traditionella administrativa gränser, säger Moa Tunström. Tittar man på regional utveckling och planering i en historisk kontext, ser man att bland annat att EU-medlemskapet och FN:s Agenda 2030 ställer krav på regional planering. Vem som ska ansvara för den och vilka frågor man ska fokusera på är något som uppenbarligen behöver diskuteras vidare.
Mattias Landin och Rebecka Hallén Jorquera från Region Värmland gav i sin presentation exempel på vad som står i fokus för Region Värmland när de arbetar med regional planering, bland annat i arbetet med en ny Värmlandsstrategi. Värmlandsstrategin ger en bild över länets tillgångar och lyfter prioriterade områden att kraftsamla kring. På regional nivå utgör strategin en grund för beslut, styr satsningar och tilldelning av projektmedel och företagsstöd. Vid förhandlingar med regeringen, statliga myndigheter och EU fungerar den som ett underlag för hur medel ska fördelas. Syftet är att skapa en hållbar regional utveckling över tid och viktiga teman är infrastruktur, energiförsörjning och digitalisering.
– I nuläget pågår till exempel planeringen för Nobelbanan, som ska knyta ihop Värmland och Mälardalen, vilket kommer öka järnvägens kapacitet och ge kraftigt minskade restider mellan regionerna, säger Mattias Landin. Detta för att möjliggöra klimatsmartare, snabbare och effektivare resor.
Vid seminariet medverkade även Laila Gibson, Vänersamarbetet, som berättade om hur man kan arbeta strategiskt genom aktörssamverkan över administrativa gränser. Vänersamarbetet är en ekonomisk förening med alla 13 kommuner kring Vänern som medlemmar. Man arbetar för en hållbar utveckling av Vänern.
– Vi vill se Vänern som en hel och hållbar sjö, säger Laila Gibson. En katalysator och samlande kraft och inte uppdelad och uppfattad som en barriär. Förr var vattenvägar de viktigaste förbindelserna med omvärlden och vi vill bidra till att göra samarbetet kring Vänern bättre. Idag är det väldigt många aktörer och i vissa fall en otydlighet i rollfördelningen som gör att frågor kan hamna mellan stolarna. Vi vill bidra till en hållbar utveckling i kommunerna kring Vänern genom att vara en samordnare av Vänerfrågor.
I seminariets avslutande diskussion framhölls att det fortsatt finns behov av bättre samordning mellan regional och kommunal planering samt tydligare uppdrag för strategisk regional planering.
