Jan van Stam, professor 2011
Jan van Stam är professor i fysikalisk kemi på Karlstads universitet sedan första juni i år. Han är uppvuxen i Axvall, utanför Skara och efter studenten, 1977, läste han till ämneslärare i matematik, kemi och fysik i Göteborg mellan 1981 och 1984. Istället för att slutföra dessa studier, valde han Uppsala universitet och forskarutbildning. Där disputerade han 1991 i fysikalisk kemi på avhandlingen “Ionic Surfactant–Polymer Interactions Studied by Time-Resolved Fluorescence Quenching”. Forskningen handlade om hur molekyler växelverkar med varandra i lösning, studerat med en speciell teknik: tidsupplöst fluorescensutsläckning.
–I min forskarutbildning studerade jag hur amfifila (tvålliknande) molekylers spontant bildade aggregat, så kallade miceller, påverkades av långa kedjemolekyler, så kallade polymerer.
1992 fick han ett postdoktorstipendium vid Katholieke Universiteit Leuven, Belgien, i Frans C. De Schryvers grupp. Där fortsatte han att studera molekylär växelverkan i lösning. Metodvalet och frågeställningarna breddades till att innefatta ljusinducerade elektronöverföringsprocesser och aggregerande polymerer. Åren i Leuven var mycket produktiva med mer än 20 vetenskapliga publikationer. Sedan 1995 är han docent i fysikalisk kemi vid Uppsala universitet och har från 1998 haft en anställning som lektor i fysikalisk kemi vid Karlstads universitet.
–Idag har min forskning fått en mer tillämpad ansats, men i mycket med samma tematiska överbyggnad som tidigare. Det har rört lösningskemi, kolloidal dynamik i lösning och aggregerande system för fotovoltaiska processer. Jag hoppas att min forskning kan bidra till en ökad förståelse för varför molekyler beter sig som de gör.
Parallellt med forskning och undervisning har han haft flera ledningsuppdrag: proprefekt, universitetsråd och prefekt. För närvarande är Jan van Stam dekan vid Fakulteten för teknik- och naturvetenskap. Han har gett ut ett 60-tal vetenskapliga publikationer och har byggt upp ett aktivt forskningssamarbete med bland annat Ytkemiska Institutet i Stockholm och universitet i Polen, Italien, Tjeckien, Belgien och Kanada.
–Min forskning bygger väldigt mycket på samarbete med andra forskare. På så vis kan en vetenskaplig frågeställning bli belyst från flera håll, vilket ger bättre resultat än om det sker från en enda infallsvinkel. Jag vill fortsätta bidra till fakultetens materialvetenskapliga forskning för att stärka den och på så vis stärka vår samverkan med det omgivande samhället.
Han bor i smultronstället Mölnbacka, Värmland, med sin fru Ellen Moons, professor i fysik, och en liten dotter på fyra år. Ett stort matintresse sträcker sig också till att krydda brännvin med egenodlade kryddor.