Christian Lundahl, professor i pedagogik 2013
År 2006 disputerade Christian Lundahl vid Uppsala universitet på avhandlingen: ”Viljan att veta vad andra vet. Kunskapsbedömning i tidigmodern, modern och senmodern skola”. I dag delar han tiden mellan en professorstjänst i pedagogik vid Karlstads universitet och Institutionen för pedagogik och didaktik vid Stockholms universitet. I Stockholm bor han tillsammans med sin fru och deras fyra barn.
Den grundfråga han burit med sig under hela forskarkarriären handlar om hur vi ser och kan se på vad som är resultatet av utbildning.
–Jag har studerat de olika intressen och motiv som finns bakom kunskapsproduktionen; För legitimitet, makt och motstånd.
I Christian Lundahls forskning har det också alltid funnits ett tydligt intresse för skolutveckling och skolförändring. Inte minst gäller det hans forskning om bedömning för lärande som handlar om hur bedömningar rätt utformade kan användas som integrerade inslag i den vardagliga undervisningen.
–Bedömning är ett av de mest effektiva pedagogiska redskapen för att utveckla elevers lärande, förutsatt att den genomförs på rätt sätt.
Lärarens roll är helt avgörande för om bedömningar ska främja eller hämma lärandet, menar Christian Lundahl. Genom historien har dock lärares inflytande över skolans bedömningsformer successivt blivit mindre och administrativa krav på bedömningarna har kommit att dominera. Hans senare forskning, undervisning och utvecklingsarbete har syftat till att återge lärarna initiativ i bedömningsfrågan och till att erbjuda konkreta verktyg för att utveckla bedömningspraktiken i klassrummet.
–Med övergången till en mål- och resultatstyrd skola har de bedömningar vi gör av elevernas prestationer också kommit att bli en del av skolans resultat. Därmed används de till exempel för att kontrollera, fördela resurser och locka till sig elever. Det finns en uppenbar risk att samtalet i och om skolan handlar om enkla och snabba resultatmått och inte om faktiska prestationer. Fokus riskerar att hamna på bedömningar som främst tjänar administrativa syften och inte fungerar som pedagogiska verktyg.
Christian Lundahl menar att genom att både kritiskt och konstruktivt granska möjligheter med bedömning kan dels mindre effektiva praktiker ersättas med mer effektiva, dels kan lärare återges makt och ansvar över en av sin yrkespraktiks huvudfunktioner.
–Jag ser seriöst på forskningens tredje uppgift, inte bara som ett sätt att förvärva legitimitet för det vi gör, utan som en naturlig del av vår forskning: Att medvetandegöra, kritisera, problematisera och nyansera det offentliga samtalet om pedagogik.