Eva Bergman, professor i akvatisk ekologi 2013
Eva Bergman har alltid varit intresserad av ”hur naturen fungerar”. Uppvuxen i Bjärred utanför Lund valde hon att läsa biologlinjen i Lund. Hennes inriktning blev limnologi, läran om inlandsvatten, vilket i hög utsträckning var ett resultat av de olika kurserna hon läste under grundutbildningen. 1990 disputerade hon på en avhandling om konkurrens mellan fiskarterna abborre, gärs och mört. Nu forskar Eva Bergman främst kring fiskars ekologi i sjöar och rinnande vatten.
I Värmland har hon främst arbetat med rinnande vatten och då fokuserat på framför allt två saker: Dels hur skogen och den ”döda ved” och de landlevande smådjur som faller ner i vattnet påverkar vattnet och fisken. Dels hur reglerade vatten och de vandringshinder som våra vattenverk utgör påverkar fiskarter som är beroende av att kunna vandra mellan olika platser.
–Det klassiska exemplet är väl laxens lekvandringar, men även andra arter vandrar.
Eva Bergmans forskning ligger till grund för förståelsen för hur ett ekosystem fungerar och hur man ”bör” förvalta vattenekosystem i olika sammanhang.
–Jag har under största delen av min karriär haft samröre med olika aktörer i samhället och så även i dag när jag tillsammans med många andra från biologiämnet forskar om Klarälven och Vänern. Dessa aktörer har ett stort intresse av att få kunskap om de vatten och den fisk som de är involverade i och jag ser det som min roll att ”föra fiskens talan”.
1999 kom Eva Bergman till Karlstads universitet och sedan dess är Värmland hennes och familjens hem. De bor i vad som sägs vara Värmlands äldsta prostgård och som gästats av bland andra Carl von Linné och Esaias Tegner.
–Vi är en stor familj, jag har fött sex barn. Då har man inte mycket fritid! Kanske kan man säga att familjen, samvaron och koordinationen av den är min fritid. Men körsången hinner jag med – den är viktig. Jag har även skrivit ett par böcker till minne av vårt första barn, som vi tyvärr inte fick behålla.
Eva Bergman anser att den naturvetenskapliga allmänbildningen är ”skrämmande låg” i dagens samhälle.
–Vår värld blir allt mer urbaniserad och människor förlorar kontakt med den natur vi alla stammar ifrån och är beroende av – en natur med begränsade resurser som vi måste vårda. Allt fler talar om ”hållbar utveckling” men det råder ofta stor okunskap i samhället om hur vi klokt bör förvalta de resurser vi har. Eller varför har vi en så stor samhällelig ovilja att ta konsekvenserna av den kunskap vi faktiskt har?