Tanken bakom välfärdsstatens tjänster är att de i samhället som behöver vård, hjälp eller stöd ska få det. Men trots de goda intentionerna kan stödet upplevas som nedvärderande, felaktigt eller förminskande. Nu vill det nybildade forskarnätverket EMER förstå hur välfärdstjänsternas användare står emot – med målet att i förlängningen utveckla en bättre och rättvisare välfärdsstat.
Forskarnätverket EMER (Explorations of Marginalised People’s Everyday Resistance) bildades för att undersöka de maktrelationer som uppstår i välfärdsstaten och de vardagliga motståndshandlingar som enskilda individer och grupper ibland utövar för att stå emot. I tider där välfärdstjänsterna krävs på mätbara resultat, är det viktigt att förstå de maktstrukturer som präglar de nordiska välfärdsstaterna och hur de drabbar serviceanvändarna själva.
Nätverket består av experter på olika områden som tillsammans skapar en ny infallsvinkel på den nordiska välfärdsstaten. Forskarna tar utgångspunkt i det teoretiska begreppet vardagsmotstånd och använder sig av tillvägagångssättet institutionell etnografi, en kombination som sällan använts tidigare. Institutionell etnografi är ett tillvägagångssätt som betonar vardagliga aktiviteter och undersöker hur interaktion strukturerar sociala institutioner.
– Vi tror att användningen av den här metoden för att systematiskt undersöka vardagsmotstånd i den nordiska välfärdsstaten kommer att leda till att vi får möjlighet att på ett bättre sätt förstå hur människor handlar i situationer där de känner att de står inför ett stort och mäktigt maskineri som de har svårt att påverka, förklarar en av nätverkets organisatörer Majken Jul Sørensen, docent i sociologi vid Karlstads universitet och Høgskolen i Østfold.
Användbar forskning för välfärdstjänster
Genom att använda institutionell etnografi som metod kan handlingar av vardagsmotstånd undersökas i nära dialog med dem som faktiskt utför dem. På så sätt vill nätverket skapa användbar kunskap för de som använder välfärdsstatens tjänster.
– Det här är en ny ansats och vi hoppas att kunskapen kommer att bidra till att aktörskapet uppmärksammas mer och respekteras hos grupper som på olika sätt är i beroendeställning i olika institutioner i den nordiska välfärdsstaten, säger Satu Heikkinen som är docent i sociologi på Karlstads universitet och också hon en av dem som organiserar nätverket. Det är spännande att möta forskare som har fokuserat på olika grupper för att jämföra hur vardagsmotstånd och maktrelationer kan se ut i olika välfärdssammanhang. Nätverket kan leda till gemensamma ansökningar och publikationer så vi kan fördjupa kunskapen om maktrelationer i välfärdsstaten.
Vardagsmotstånd i välfärdsstaten kan till exempel handla om att man låtsas som att man följer de regler som personer i maktpositioner har satt upp – men att man på olika diskreta och subtila sätt bryter mot dessa regler utan att bli upptäckt.
– Den typ av vardagsmotstånd vi vill undersöka beskrivs ofta med en negativt laddad terminologi, det kan låta som att människor är besvärliga eller ljuger. Med begreppet vardagsmotstånd vänder vi på det och utgår från deras perspektiv – vi vill undersöka hur människor gör för att försöka skapa en lite bättre situation för dem själva, fortsätter Majken Jul Sørensen. Hon får medhåll av Sara Andersson, doktorand i barn- och ungdomsvetenskap vid Göteborgs universitet och en av nätverkets forskare.
– Att undersöka vardagsmotstånd ger möjligheter till en nyanserad förståelse av både hur institutioner fungerar och av hur människor tillsammans försöker förändra saker som upplevs som problematiska. I mitt eget forskningsprojekt om hur barns fritid i det som brukar kallas ”utsatta områden” organiseras av samhället, ser jag hur både barn och anställda inom olika kommunala verksamheter använder motstånd för att hantera förändringar i välfärdsstatens utformning, säger Sara Andersson.
EMER-nätverket består av forskare från Finland, Norge, Danmark och Sverige, från professorer till doktorander. Målet är att tillsammans utforma forskning som belyser välfärdsstatens maktrelationer och de subtila handlingar som marginaliserade grupper tar till för att ta tillbaka känslan av självständighet, makt och värdighet.
