Hallå där Ekatherina Zhukova....

… som ska börja forska om förnybar energi och jämställdhet i Yemen. Berätta mer!
- Förra året fick vi finansiering från Formas för en studie som ska starta nu i december. Vi är tre forskare som samarbetar– Maria-Louise Clausen från Danska Institutet för Internationella Studier (DIIS) i Köpenhamn, Vasna Ramasar vid Lunds universitet och jag vid Karlstads universitet.

Studien står på tre ben, konflikt, förnybar energi och jämställdhet mellan könen.

Hur kommer ni att genomföra forskningen?

- Vi kommer att genomföra studien med fokus på situationen i Yemen, ett land som har varit i en humanitär kris under lång tid. Människor saknar resurser till de mest basala behoven och infrastrukturen är förstörd. En del av den förstörda infrastrukturen är den centrala energiförsörjningen, så hur får de elektricitet till att laga mat, ladda sina telefoner och så vidare? Svaret är solenergi. I Yemen har användningen av solenergi ökat mellan 50 till 70 procent under perioden av konflikt. Det är ganska anmärkningsvärt och vi ska titta på hur det var möjligt, vilka aktörer som gjorde detta möjligt under vad som faktiskt är en kris. Vi funderar på om det kan vara lokala aktörer, lokalbefolkningen eller externa aktörer – såsom välgörenhetsorganisationer, andra stater eller andra donatorer, till exempel Sida.

- Vi kommer också att titta på vilken roll jämställdhet har i detta, då Yemen anses vara det land där gapet mellan män och kvinnor är störst. Vilka förlorar och vilka vinner på den sociala förändring som omvandlingen från fossilt bränsle till förnybar energi innebär? Till vilken grad kan förnybar energi bidra till kvinnans egenmakt? Det finns studier som visar på att könsrollerna förändras under konflikter när männen förlorar sin roll som försörjare av familjen och kvinnorna i stället måste axla den rollen. Förnybar energi har gett kvinnorna den möjligheten. Det finns även studier som visar att kvinnor själva äger småskalig utrustning för förnybar energi och detta har inte bara gett elektricitet till det egna hushållet, utan också en inkomst. Vi tror att konflikten bidrar till förändringen på ett oavsiktligt sätt och vi ska undersöka hur detta sker och vilka aktörer som möjliggör detta. Vi kommer att börja samla in data från städerna Aden och Sana'a. Om vi får möjlighet kommer vi också att försöka samla in data från landsbygden. Studien kommer att pågå i fyra år.

Den här studien är inte det enda forskningsprojektet som du håller på med, vad mer forskar du om?

- Jag jobbar med tre studier samtidigt, på olika nivåer. Studien med fokus på Yemen börjar nu i december. Just nu håller jag på med en annan studie om feministisk utrikespolitik tillsammans med Malena Rosén Sundström, en kollega vid Lunds universitet. Sverige lanserade feministisk utrikespolitik 2014 men avbröt den 2022. Frankrike, Kanada, Mexiko och Chile med flera kommer dock att fortsätta arbetet. Vårt projekt handlar om feminism och utrikespolitik och hur det uppfattas i olika länder. De två går inte riktigt ihop då feminism handlar om idealism och utrikespolitik handlar om pragmatism och intressen. Jag frågar mig vad konceptet blir när man lägger ihop de två, men också vad feminism blir i olika kontexter. Feminism betyder olika saker i olika länder, så studien handlar om utrikespolitik, feministisk utrikespolitik och vad som är skillnaden mellan de två och vad det innebär för de olika länderna. Vi har genomfört all datainsamling – där vi samlat material från mer än 60 länder – och håller nu på att analysera. Planen är att vara klara nästa år.

Det tredje projektet är i uppstartsfasen, jobbar jag med tillsammans med Jenny Gunnarsson Payne, från Södertörns högskola. Vi håller på med en ansökan som ska skickas in senare i vår. Den studien kommer att handla om transnationellt surrogatmoderskap. Ämnet fångade mitt intresse under coronatiden, då jag deltog i ett seminarium om surrogatmödrar i Ukraina som Sveriges kvinnolobby organiserade. Tidigare var Indien en destination för surrogatmoderskap, men nu är det Ukraina man åker till. Problemet är att detta först pågick under corona-pandemin, där barn föddes utan att kunna komma till sina föräldrar på grund av reserestriktionerna. Sedan har problemen fortsatt i och med kriget. Kvinnor har till exempel fött surrogatbarn i skyddsrum. Frågan jag ställer mig är hur det är möjligt att bryta mot de mänskliga rättigheterna på det här sättet? Det är inte reglerat över huvudtaget, det vill säga det är inte tillåtet och ändå inte reglerat, så det är en gråzon. Jag undrar vad vi kan lära oss om transnationellt surrogatmoderskap genom att titta på Ukraina under coronatiden och kriget. Det är ett känsligt ämne så det kan bli svårt att intervjua de som jag behöver intervjua, men studien kommer att vara bred för att kompensera för det. Jag vill öka medvetenheten kring den här frågan.

Fakta

Ekatherina Zhukova är lektor i interkultur vid instutionen för språk, litteratur och interkultur samt knuten till kulturvetenskapliga forskargruppen Kufo och Centrum för genusforskning.