Att motivera och rusta unga för att agera mer klimatvänligt är en både nödvändig och utmanande uppgift för skolan. Erfarenheter från en internationell forskningsstudie bland gymnasieelever pekar på behov av balans i undervisningen, där elevernas riskuppfattning är den starkaste drivkraften för att vilja agera klimatsmart. Men studien visar även att en alltför stark betoning på risker snarare bidrar till ökad klimatångest än ett ökat engagemang och förändrat beteende.
Klimatförändringarna är idag den mest betydande globala utmaningen, med omfattande effekter på miljö, ekonomi, folkhälsa och social stabilitet. Skolan har därför en viktig roll i att undervisa barn och unga i klimatkunskap.
- Det är ett mångfacetterat område och sträcker sig bortom faktakunskaper. Det behövs både kunskap och färdigheter, men även attityder och värderingar spelar stor roll för att rusta unga med förmågan till ett mer klimatmedvetet beteende. Det är naturligtvis inte bara i skolan det grundas, men klimatundervisningen har en viktig roll för att ge unga verktyg och motivation utan att skapa klimatångest, säger Nina Christenson, forskare i naturvetenskapernas didaktik vid Karlstads universitet.
Tillsammans med forskarkollegor i Tyskland har forskare vid Karlstads universitet undersökt klimatutbildningens och riskuppfattningens roll för att främja gymnasieelevers benägenhet att agera mer klimatvänligt. Hur globala risker uppfattas spelar en avgörande roll för hur eleverna ser på betydelsen av att leva mer klimatvänligt i den egna vardagen. Samtidigt kan en alltför stor riskuppfattning istället leda till klimatångest och en känsla av hopplöshet.
Klimatriskvandringar – konkreta upplevelser i närmiljön
I projektet har en aktionsforskningsstudie genomförts i samarbete med lärare i naturvetenskap och samhällsvetenskap vid tre högstadieskolor. Här har naturvetenskap- och samhällsvetenskapslärare kombinerat undervisning om klimatförändringar med fokus på översvämningsrisker. Ett konkret exempel på klimatundervisning som knyter an till elevernas lokala verklighet är klimatriskvandringar. Där undersöker elever tillsammans med forskare hur klimatförändringar kan påverka den egna närmiljön – exempelvis genom att identifiera översvämningspunkter. Genom att utgå från hur det konkret ser ut i närområdet blir klimatfrågan mer påtaglig och i förlängningen stärks elevernas upplevelse av att själva kunna påverka.
Forskningsstudien visade även att det finns spänningar mellan pedagogiska prioriteringar. Lärare i naturvetenskap betonar ofta klimatförändringar som ett fysiskt fenomen, medan lärare i samhällsvetenskap lyfter fram emotionellt engagemang och beteendemässig motivation.
Klimatundervisning behöver prioriteras
Även om medvetenheten bland gymnasieelever om växthuseffekten och dess konsekvenser för klimatet är relativt hög, har detta hittills haft liten påverkan på viljan och förmågan att fatta klimatvänliga beslut i vardagen. En bidragande orsak är att många elever uppfattar klimatförändringar som något som händer någon annanstans och inte berör deras lokala omgivning.
- Eleverna uppfattar generellt sett fortfarande klimathotet som ett problem i framtiden, globalt eller i fattigare länder, snarare än ett akut problem här och nu för oss i Europa. Men medvetenheten om att klimatförändringarna är här och nu växer. Det är helt nödvändigt att prioritera en balanserad, konkret och tvärvetenskaplig klimatundervisning för att också ge barn och unga rätt förutsättningar för ett mer klimatvänligt agerande i vardagen, konstaterar Nina Christenson.
Projektet "Att undervisa om klimatförändringar - teoretisering av klimatkunnande och utveckling av lärtillfällen" pågick från 1 augusti 2020 till 31 juli 2024 och finansierades av Vetenskapsrådet. Forskningen är ett samarbete mellan Karlstads universitet och tyska IPN - Leibniz-Institut für die Pädagogik der Naturwissenschaften und Mathematik.
