Coronakrisen har påverkat i stort sett hela samhället – så också journalistiken. Samtidigt som behovet av rapportering och analys är rekordstort och fler konsumerar media än någonsin, går många redaktioner på knäna ekonomiskt. Ett nyhetsläge som kan liknas som det vid ett världskrig. Anderseminariet, det första i digital form, fokuserade på hur media hanterar krisen och vad som kommer efter krisens slut.
Med ett nyhetsläge av ett sällan skådat slag – flera gör jämförelsen med rapporteringen i ett världskrig – är journalistiken både mer efterfrågad och mer under lupp än någonsin tidigare. Jennifer Wegerup, SVT:s korrespondent i Italien, var tidigt på plats i Milano och Lombardiet när det stod klart att något allvarligt höll på att hända. Hon beskriver en splittrad mediabild och en märklig stämning.
- Jag fick tidigt arbeta med att försöka motarbeta falsk information. Det var mycket sådant i omlopp och det gjorde många osäkra. Barn smittas inte i samma omfattning, till exempel, men sådan information spreds ändå. Det finns gott om statistik på det från sjukvården, så jag började informera om det, blanda annat på Twitter. Det märktes att det finns ett behov, jag fick över 10 000 följare på några dagar.
Bra balans svårast
Det svåraste som reporter, menar Jennifer Wegerup, är att hitta en bra balans. Det är viktigt att skildra både sorg och rädsla, samtidigt som journalisten måste ge en sann bild av vad som händer, vilka som dör och varför.
- Det blir märklig stämning när alla fönsterluckor stängs och gatorna är tomma. Rädslans paradox är att människor blir mer rädda ju fler åtgärder som tas för att skydda dem. Om det här fortsätter står Italien inför en ekonomisk kris med miljontals människor som riskerar riktig fattigdom.
Christian Stichler, Nordenkorrespondent för tyska ARD, kom på allas läppar när han upprepade sina tuffa frågor på Folkhälsomyndighetens representanter under presskonferenserna om coronakrisen.
- Det var en fråga som inte besvarades: hur smittsam är man under inkubationstiden? Det var en viktig fråga då och är det fortfarande – och Folkhälsomyndigheten har också backat lite: det kan förekomma smitta innan man får symptom. Det är lite lustigt att bli känd som den ”mystiske tysken” när jag bara gör mitt jobb som journalist. Det kan vara så att uppmärksamheten kommer sig av att den svenska journalistkulturen är att inte ställa så hårda frågor under presskonferensen. Det gör man sen, i enrum.
Nationell uppslutning kring myndigheter
Han noterar också att det finns en viss nationell uppslutning kring de egna myndigheternas information och de politiska åtgärder som gjorts – både i Tyskland och Sverige.
- Det är stort fokus på Sverige för att Sverige sticker ut. En stor skillnad mellan Sverige och Tyskland är att här är skolorna och förskolorna fortsatt öppna – och än så länge har inte skolbarn smittats och dött här. Jag kan få motfrågor på det om jag försöker sälja in den vinkeln i Tyskland, för de vill inte riktigt tro på den. Jag fick frågor från min egen redaktion om huruvida det verkligen var sant.
Christian Stichler tror också att bilden av Sverige har förändrats i Tyskland. Inte bara på grund av coronakrisen och hur landet har hanterat den, men också av flyktingkrisen 2015 och gängvåldet.
- Vi vill ha den där bilden av det fina Sverige, förebilden i norr. Den bilden har kommit i gungning lite den senaste tiden.
Kriser genererar hjältar
Mediernas hantering av coronakrisen följer ett bekant mönster, menar Marina Ghersetti, docent i journalistik, medier och kommunikation vid Göteborgs universitet. Hon har undersökt medias roll i flera stora kriser, och har nyligen fått i uppdrag av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap att titta på medieinnehållet under pågående kris.
- Den största utmaningen där är att begränsa sig. Coronakrisen har fått otroligt mycket uppmärksamhet, och det är det mest omfattande material jag undersökt hittills. Kris orsakar oro och vi söker information, naturligtvis, så det finns all anledning att media ger det så här mycket uppmärksamhet. Det finns också väldigt mycket berättelser och det är lätt att personifiera.
Kriser genererar ofta hjältar, enligt Marina Ghersetti. Media och publik har en tendens att tilldela medverkande olika roller som ofta följer ett stereotypt mönster. Anders Tegnell har fått mycket uppmärksamhet som statsepidemiolog, och det såg likadant ut under svininfluensan 2009, då Annika Linde hade positionen. Även tsunamikatastrofen genererade hjältar, som Lottie Knutson och Pigge Werkelin.
Charlotta Friborg, ansvarig utgivare på SVT Nyheter, håller kanske inte riktig med om att det är media som skapar hjältarna.
- Vi ställer kritiska frågor och har gjort det hela tiden, för vi måste veta hur väl vi klarar av det här just nu. Vi har inget behov av att skapa hjältar, det gör allmänheten på egen hand. Ett exempel på det är att när vi granskar något som Anders Tegnell har sagt eller gjort får vi hundratals mejl från människor som tycker vi ska lämna honom i fred. Den kritiska granskningen börjar dock få mer stöd nu än i början av krisen.
Historisk tid för media
Hon menar också att det är en historisk tid för media.
- I början var det som ett stort terrordåd, det fanns stora nyheter varje dag som var och en var värda en veckas inslag. Efter påsk ändrades det och gick över till ett slags vakuumtillstånd där presskonferenserna visserligen skapade en slags nationell samling, men det hände inte så mycket nytt. Då kan vi fokusera på lite annat, granska kritiskt och vidga vyerna lite.
Det sistnämnda har varit svårare under krisen, säger Charlotta Friborg. Reserestriktionerna har gjort det svårt att vara på plats där saker händer, vilket är ett ämne i sig: vad händer när människors demokratiska rättigheter inskränks? På frågan om hur länge vi alla ska orka med rapporteringen kring coronakrisen säger hon:
- Vi måste orka. Vi alla måste orka. Det är pressande att hitta på nya saker på samma tema, det är därför det påminner om ett världskrig med små trupprörelser hit och dit. Vi ser att vi behöver arbeta med konstruktiv journalistik. Det är mycket som går i kras, och människor dör just nu, och vi behöver reportage som blickar framåt också. Sen när coronakrisen är över kommer det att bli kosläpp för journalister.
Om Anderseminariet
Anderseminariet i journalistik anordnas en gång per termin av medie- och kommunikationsvetenskap i samarbete med Anne-Marie och Gustaf Anders stiftelse för medieforskning.
