Den tredje Geomediakonferensen avlöpte i en genuint hemtrevlig atmosfär, trots att hemmet som plats verkligen inte är oproblematisk. Både huvudtalarna och panelerna bidrog med fördjupade diskussioner kring hur medier både historiskt och idag format våra upplevelser av vad som är ett hem.
Den 7-10 maj var i år fyra intensiva dagar då ett knappt hundratal forskare från när och fjärran samlades, alla verksamma i den unika skärningen mellan medie- och kommunikationsvetenskap och kulturgeografi som Geomediafältet utgör. Forskarkonferenser har ofta tjuvstarter i form av mer informella möten eller andra slags kringaktiviteter.
I år arrangerades en sådan uppstart i form av en pecha-kucha-workshop med doktorander från universiteten i Siegen, Salzburg, Leipzig och Karlstad. Pecha-kucha är ett japanskt presentationsformat där man visar 20 bilder i 20 sekunder, vilket blir totalt drygt sex minuter per talare. Doktoranderna fick alltså i mer lättsamma former presentera sin forskning och därefter få feedback från gruppen vilket ledde till intressanta diskussioner kring vad geomediaforskning bidrar med.
Keynotes om hemlöshet, hemföretagande och cykelkartor
Maren Hartmann från Universität der Künste i Berlin var konferensens första huvudtalare. Hon forskar om hur hem skapas genom att studera hemlöshet, ett växande problem i Tyskland som är svårt att få grepp om eftersom de tyska myndigheterna inte registrerar hemlösa. Hartmann pekade bland annat på att sociala medier kan utgöra en plats där hemlösa faktiskt kan uppleva en hemkänsla.
Facebook möjliggör att man blir sedd som en person, som en kontrast mot den ”osynlighet” som många hemlösa drabbas av. Melissa Gregg var nästa keynotetalare. Hon forskar idag på uppdrag av IT-jätten Intel i Portland, USA och har gjort antropologiska studier kring hur Shanghaibor tar sig an den nya ”smarta” hemtekniken. Hon har bland annat sett hur storstadens ensamhet bidrar till en ibland problematisk gränsdragning kring hur människor streamar de mest privata detaljer för att försörja sig eller känna sig bekräftad.
Tristan Thielmann från universitetet i Siegen avslutade konferensen med en historisk tillbakablick på hur mobila platser gestaltas. Det finns fler likheter än man kanske tror mellan hur cykelkartor skapades i början av 1900-talet och dagens AR-teknik.
Filmvisningar, paneler och en god nyhet
Förutom att lyssna på världsledande forskare gavs alla deltagare möjligheten att presentera sina egna projekt i så kallade paper sessions. De bestod av fem olika presentationer med gemensamma teman som till exempel Geomedia and Social Change och Home-making and Domestic Media och efterföljande diskussioner.
Geomediakonferenserna har under alla tre åren haft en särskild tonvikt på olika konstformer och i år blev filmvisningarna och paneldiskussionerna kring Sameblod och Further Beyond uppskattade av besökarna. De olika sociala aktiviteterna, med middagar och luncher, skapar också en arena för att lära känna varandra på ett mer personligt plan. Något som förstås betyder mycket även inom forskningssammanhang.
- Nu har vi fördjupat våra kontakter med vårt forskarnätverk ytterligare. Konferensen blev verkligen en fullträff på alla sätt, konstaterar Lena Grip, konferenskoordinator.
En riktigt god nyhet avslöjades på slutet av konferensen och det är att nästa Geomediakonferensen kommer att arrangeras i samarbete med universitetet i Siegen om två år.
- Vi har alltid haft som mål att Geomediakonferensen ska ”flytta hemifrån” så småningom, eftersom det är ett viktigt kvitto på att vårt tvärvetenskapliga område blivit internationellt etablerat, säger André Jansson, föreståndare för Geomediagruppen.
