Georgia Aitaki har analyserat ekonomiska kriser, strävan efter internationell uppmärksamhet och brustna hjärtan i länder långt ifrån hemma.
Med avhandlingen ”The Private life of a nation in crisis - A study on the politics in/of Greek television fiction” tog Georgia Aitaki, lektor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Karlstads universitet sig an den grekiska tv-branschen och dess mekanismer i form av producenter, manusförfattare och filmarbetare. Arbetet med avhandlingen genomfördes på Göteborgs universitet och är en djupdykning i en bransch som sällan tillåter frihet för de som skriver och producerar tv-drama för den grekiska marknaden. Georgia Aitaki kallar den för både introvert och osynlig.
- Det kan låta som en hård beskrivning, förklarar Georgia Aitaki. Men den grekiska marknaden är jämförelsevis liten och Grekland har en liten folkmängd. De grekiska produktionerna har svårt att få ett internationellt genomslag då de produceras för den inhemska befolkningen. Amerikanska och skandinaviska produktioner har en mycket bredare publik att arbeta med. Så det är min beskrivning av var grekiska tv-produktioner befinner sig idag.
Exempelvis finns det inga grekiska produktioner som har nått ut på plattformar som Netflix eller HBO – internationella strömningstjänster där det går att finna mängder av inhemska produktioner.
- Det har varit prat om det, men det är alltid någonting som kommer i vägen i processerna. Jag vet inte exakt vad det är men det går aldrig smidigt för grekiska produktioner att nå ut.
Men det finns potential för internationell uppmärksamhet anser Georgia Aitaki.
- Kvalitén och estetiken har blivit betydligt bättre och lagt sig på en mer internationell standard. Exempelvis så har de historier som berättas i grekiska tv-dramer blivit bättre och av större social relevans.
Vilka ämnen hanterar grekiska tv-produktioner?
- Det är svårt att svara generellt men trenden med skandinavisk nordic noir har inspirerat en del manusförfattare. En tendens i grekiska produktioner just nu är att inkludera ämnen med politisk relevans. Flyktingkrisen, det finansiella läget, mänskliga rättigheter och pandemin - turbulenta ämnen - får ta plats. Den yngre generationen av manusförfattare påverkas och plockar upp sådant som berör. Både producenter och publik har hopp om ett mer jämlikt och rättvist samhälle och det avspeglas i produktionerna.
Vad vill du visa med din forskning?
- Jag vill visa hur politiskt relevanta ämnen tas upp i tv-serier. Nationell identitet, hur är det att vara grek i vår globaliserade värld och även undersöka hur det politiska klimatet och de kommersiella delarna som dominerat tv-produktion fungerar. Att förstå det genomslag de frågorna har haft på berättelser som tv-produktioner har adapterat. Arbetskraft, värderingar, förhållanden – hur de påverkar vad vi ser.
- Min forskning visade, inte helt oväntat, att viktiga händelser i Grekland är representerade i de berättelser som får plats i tv-produktioner. Intressant är också hur ideologiska representationer inkluderas. Ofta vill berättelserna lägga allt ansvar på ett personligt plan. Exempelvis beskrivs den ekonomiska krisen i Grekland som något som varje person har ett ansvar för. Ingen kritik mot det ekonomiska systemet eller de som ansvarar för det finns med.
Var det några resultat som förvånade dig speciellt?
- Jag fascinerades av att de som arbetar i tv-branschen sällan har den kreativa friheten att berätta de historier de vill. Majoriteten kände sig begränsad av oskrivna regler som är kopplade till hur marknaden är konstruerad och vad producenterna tror att publiken vill se. Det finns dock undantag. Det finns individer i branschen som tycker att de har en frihet för sina visioner och idéer. Så av någon anledning så finns det en friare väg för vissa.
I artikeln ”Farmer wants a (Swedish) wife – white mobilities in the reality romance show Bonde söker fru – Jorden runt” fortsätter Georgia Aitaki sin forskning om hur tv-serier visar kulturella skillnader ur ett globalt perspektiv. Nyfikenheten kom efter disputationen.
- Jag hade redan bott i Sverige ett tag och kände mig säker på att göra mina egna kulturella avtryck, förklarar Georgia Aitaki. Jag blev intresserad av reality-tv för att det är en internationellt populär genre men även också en slags hybridgenre med dokumentära inslag. Dessutom anser jag att det finns en intressant äkthet inom reality-tv.
Varför just ”Bonde söker fru – Jorden runt”?
- Jag är speciellt intresserad av sub-genrerna av de stora och populära tv-showerna. Speciellt de som hanterar kärlek och romantik och tar upp ämnen som geografiska gränser och restriktioner kring hur länge man kan vara i ett annat land. De här serierna handlar nödvändigtvis inte om kärlek utan mer om hur olika kulturer samexisterar och hur människor från olika kulturer kan förstå varandra och vilken sorts förhandlingar som kan uppstå när de möts.
Det intressanta med ”Bonde söker fru – Jorden runt” är att det handlar om bönder som åker utomlands och sedan vill träffa en svensk kvinna och inte en kvinna från det land de åker till. Förväntningarna hos bönderna som reste till Australien, Spanien och Mocambique var att finna någon i hemlandet som hade samma kulturella förståelse och bakgrund.
Uppfyllde ”Bonde söker fru – Jorden runt” dina förväntningar på en bra realityserie?
- Programmet fick mig att reflektera kring olika gruppers ojämlika möjligheter till migration. I programmet skildras kärleksmigration som ett äventyr och en möjlighet till självutveckling snarare än ett livslångt beslut med höga insatser, som det är för många inom dagens strikta migrationsregimer. Min forskning inspirerade mig att fortsätta analysera vidare inom romantiska tv-drama om kön, ras och hur historier som försöker få oss att förstå varandra berättas.
