Ansökningsverkstad som ger resultat
2018-01-31Att öka kvaliteten i forskningsansökningar och därmed öka andelen externa forskningsmedel. Det var målet för CRS:s ansökningsverkstäder vid starten för tre år sedan. Och resultatet? En beviljad ansökan från Vetenskapsrådet 2017, för att nämna ett exempel.
CRS, Centrum för forskning om regionalt samhällsbyggande, är inne på sin tredje omgång ansökningsverkstäder. Det som startade som en modell 2015 har successivt utvecklats och blivit mer strategiskt, samtidigt som gruppens kompetens har ökat.
Konkurrensen om externa forskningsmedel är hård. Det krävs bland annat ett gott stöd på hemmaplan, förutom en bra forskningsidé naturligtvis. Idag har i stort sett alla lärosäten någon form av system, där erfarna och framgångsrika forskare är med och coachar.
Nätverk med andra lärosäten viktigt
Till CRS:s ansökningsverkstäder kommer forskarna med projekt som man byggt upp, kommit en bra bit med och där de flesta delarna på plats. Ansökningsverkstäderna är till för att skriva fram ansökan med hjälp av kollegor, som är med och läser, föreslår förändringar och förstärkningar.
- En erfarenhet vi gjort är att forskarna ofta kommer till ansökningsverkstaden lite för tidigt. Då rekommenderar vi att man jobbar i en annan form först, kanske har en workshop för att jobba färdigt idén samt bygger ett nätverk av forskare från andra lärosäten. Det krävs för att vara framgångsrik hos de flesta forskningsfinansiärer, säger Eva Svensson, professor i miljövetenskap och den som håller i CRS ansökningsverkstäder.
Första omgången behandlades omkring nio ansökningar, för att nu ligga på mellan tre och fem ansökningar i starten, och kanske en eller två som orkar hela vägen i mål.
- Vi har nog landat på ett ganska bra antal nu. Tre till fem ansökningar är vad gruppen orkar med att följa ända fram till att ansökan ska skickas in. Det gäller också att jobba smart och skapa nätverk med forskare med ett "track-record" som kompletterar det man själv har i bagaget, menar Eva.
Kollegialt och bra stämning
CRS samarbetar med Grants och innovation office, Gio. Deras roll är att stötta och underlätta för processen och de forskare som ingår. Éamonn McCallion är forskningsrådgivare och pekar på tre framgångsfaktorer för CRS ansökningsverkstäder:
- Eva Svensson och hennes kollegor har skapat en väldigt bra stämning - stöttande och kollegial i ordets bästa bemärkelse. Här blir ingen sågad vid fotknölarna, utan får en ärlig och konstruktiv återkoppling. Det är en bra blandning mellan seniora och juniora forskare med en gemensam process där alla bidrar. Alla idéer behålls inte hela vägen. Ibland behöver ett projekt ta ett steg tillbaka och kanske bearbetas i annan form. Ibland kan projektet ändra inriktning och en annan finansiär än den först påtänkta kan bli aktuell. På så sätt sparar det tid och energi för alla inblandade.
Flexibelt upplägg
Tanken från början var att forskarna på ansökningsverkstaden skulle följa en progression, det vill säga att ansökan skulle utvecklas allteftersom, från projekt till färdig ansökan.
- I år ser behoven annorlunda ut och då får vi anpassa oss. Det går bra att göra inhopp när som helst under terminen, beroende på hur det egna ansökningsarbetet ser ut och de olika datum man har att förhålla sig till. Det är en lärdom vi tar till oss, konstaterar Eva Svensson.
Skrivverkstäder
Modellen med kollegialt utbyte och stöttning tillämpas även för artikelskrivande. Här träffas CRS-forskarna regelbundet för att läsa varandras utkast. Eva Svensson håller i en kommentarslista och berättar:
- Vi ses ungefär en gång i månaden, men det varierar. Tidigare hade vi ambitionen att vidareutveckla ansökningar som kan bli artiklar, men det hade folk varken tid eller energi för riktigt. Därför har vi bytt form och nu kan man komma med sin text i vilken fas som helst, även med manus som ska bli bokkapitel eller delar av bokmanus.