Studentintervju, Hanna Riisager

Varför vill du bli lärare?

– Det är något som har vuxit fram ganska mycket under utbildningen. Från början var motivet mestadels pragmatiskt. För mig som har en ganska lång men kringelikrokig akademisk bakgrund inom humaniora, föreföll KPU 60 vara en kort och rak väg till en examen som faktiskt efterfrågas på arbetsmarknaden. Jag hade dessutom arbetat med ungdomar i andra roller tidigare så det kändes inte som ett så stort steg. Och så tänkte jag att jag nog skulle tycka det vore roligt att undervisa om litteratur och språk som jag kan mycket om och älskar att ägna mig åt. 

Det var ju lite av en ”reality check” att komma ut på VFU och inse att försvinnande få elever har svenska bland topp fem av sina favoritämnen. Där och då började det mödosamma arbetet med att sätta mig in i och se svenskundervisningen ur elevernas perspektiv, för att förstå, vad behöver de av mig? Progressionen inom svenskämnet mellan högstadiet och gymnasiet, och även mellan första och sista året på gymnasiet, är ganska snabb, så det gäller att få med sig alla elever. Att på något sätt i det dagliga relationsskapandet hitta det där som tänder motivationen och intresset. Eftersom det är en jämlikhets- och demokratifråga att alla elever lämnar skolan med rimliga läs- och skrivkunskaper. 

Så även om det fortfarande är kärleken till ämnet som driver mig i mångt och mycket så har jag också fått en klarare bild under utbildningen av hur  betydelsefullt lärarprofessionens demokratiuppdrag är, och hur oskiljaktigt det är från kunskapsuppdraget.

Hur tycker du att det är att plugga vid Karlstads universitet?

– Bra! KPU 60 ges på distans och har ett ganska ambitiöst men komprimerat upplägg, det är mycket som ska hinnas med på kort tid. Då är det bra att lärarna är flexibla och hjälpsamma. Jag tycker att de har förståelse för att upplägget på utbildningen kan vara utmanande och gör sitt bästa för att utforma kurserna så att de blir så effektiva som möjligt.

Vad tycker du har varit bäst hittills under utbildningen?

– Det är svårt att säga vad som har varit bäst. Det är en kombination av faktorer som gör en utbildning bra. Personligen kan jag inte få nog av ämnesdidaktik, alltså teorier och metoder för hur ämneskunskaper kan omsättas och bli till god undervisning. Och så är VFU:n central förstås, att få den praktiska erfarenheten. För de flesta studenter är det nog under de senare VFU-perioderna som väldigt många pusselbitar faller på plats. Då får du användning av de kunskaper du har fått med dig under utbildningen och har en annan förståelse för vad läraruppdraget innebär än under den första VFU-perioden i början av utbildningen. Närträffarna har också varit betydelsefulla tror jag, att få träffa lärare och studiekamrater personligen och inte bara i en liten ruta på en skärm.

 Vad skulle du vilja säga till den som funderar på att bli lärare, men tvekar?

– Lita på processen! Var och en behöver nog hitta sitt personliga motiv och en egen ingång till yrket, och det kan få vara en process som behöver lite tid och utrymme. Förutom de givande erfarenheter som kommer av att möta och stötta elever i deras lärande, så var en trevlig överraskning för mig att det är ett yrke som tycks locka till sig väldigt många kloka och engagerade personer, så man behöver inte lida brist på goda kollegor.