Ernst Erlansson är född och uppväxt i Umeå i en relativt stor familj med fyra bröder. Det största intresset bland bröderna var först och främst fotboll, men under högstadietiden fick Ernst upp ögonen för musik. Förutom gitarr provade han på kontrabas innan han hittade pianot som är hans huvudinstrument än idag. Med dubbla utbildningar vid Musikhögskolan Ingesund ser han fram emot att få lära och följa elever på Kulturskolan i Uppsala.
Ernst Erlansson har först gått Musiklärarprogrammet på Musikhögskolan Ingesund och sen valt att även gå utbildningen kandidat musiker. Hur kommer det sig att du ville gå båda programmen?
- Svaret på den frågan är helt enkelt att jag ville ha en fördjupning inom klassiskt pianospel som inte riktigt fanns utrymme med inom ramen för musiklärarprogrammet. Jag hade för vana att söka en hel del fristående kurser för att få fler undervisningstimmar på mitt huvudinstrument men jag bestämde med min dåvarande lärare Julia Mustonen-Dahlkvist att det kan vara värt att söka in på kandidatprogrammet för att få ännu mer resurser tillgängliga. I form av undervisningstimmar på huvudinstrument men även inom kammarmusik och liknande.
I Musiklärarprogrammet har Musikhögskolan Ingesund koncentrerat sig på ämneskombinationen musik-musik och som student har du lektioner på ditt huvudinstrument under utbildningens alla terminer, inom ett av tre genreområden; folkmusik, klassisk musik eller rytmisk improviserad musik. Du spelade inledningsvis klassiskt piano men valde efter ett studentutbyte att sadla om till RI-piano. Tycker du att du har användning av dina studier på kandidat musiker och din erfarenhet av både klassiskt piano och rytmisk improviserad musik?
- Det har jag absolut, även om anledningen att jag sadlade om till RI-piano inte var på grund av att jag tänkte att det är praktiskt att kunna både och, det var enbart för att jag tyckte att det var mer intressant än klassiskt pianospel just då. Jag följde helt enkelt mitt intresse och hade det som huvudguide. Det kopplar också an till en viktig princip om undervisning och lärande jag har, nämligen att det enskilt viktigaste kriteriet för att välja vad en person ska lära sig av den oändliga mängd som finns att lära sig är just det unika intresset. Personer som följer sitt intresse till hundra procent tror jag utvecklar sin unika potential till max. Till slut formas det en individ med, så att säga, användbar kunskap, men det var inte användbarheten i sig som var anledningen till varför de valde som de gjorde utan själva intresset. Om en person gör tvärtom, det vill säga fokuserar på användbarheten av något i första hand riskerar den att inte lära sig saker som stämmer överens med ens unika perspektiv på världen. Jag är rädd att dagens samhälle fokuserar alldeles för mycket på "det som är viktigt" att lära sig, och för lite på "vad vill någon lära sig". I min roll som musiklärare vill jag så gott jag kan hjälpa mina elever att söka svar på frågor som kommer från dem i första hand.
Var det självklart för dig att läsa till musiklärare på Ingesund (och inte välja en annan musikhögskola) och stanna i Arvika?
- Ja, det var helt självklart, när jag kom till Ingesund kände jag mig välkomnad på ett sätt som jag inte blev av andra musikhögskolor och jag tyckte att kompetensen som fanns där i kombination med andra resurser som övningsrum och lokaler i övrigt var klart till Ingesunds fördel. Det var ett lätt beslut.
Du har varit på två studentutbyten under dina studier, till Dublin och Sydkorea. Tycker du att du har glädje av dina resor du varit på?
- Absolut, det var givande att få se en annan kultur och få nya perspektiv. Jag hade dessutom förmånen att få två olika utbyten och det var intressant för att det gav mig också två olika upplevelser. Sydkorea var möjligtvis extra intressant då det var en såpass annorlunda kultur. Jag hade inte varit i Korea förut och det var intressant att se hur starkt människor och personligheter formas av sin kultur. Så jag tycker absolut att man som student ska ta chansen att söka utbyte och att Ingesund ska fortsätta ge den möjligheten.
Nu har du börjat en ny tjänst som musiklärare på Kulturskolan i Uppsala. Tycker du att du har fått med dig det som en musiklärare behöver kunna för att vara rustad?
- I den mån det går att rusta sig inför en karriär som musiklärare tycker jag absolut det. Det är lätt för mig att veta vad hur jag ska planera lektioner och undervisa på olika nivåer och i olika sammanhang. Samtidigt har jag lärt mig mycket under det här mitt första år som musiklärare och det är svårt att hitta en ersättning till den mängdträning av undervisning som sker inom ramarna för ett heltidsjobb som lärare. Det är en fördel att Ingesund har mycket övningsundervisning i sitt kursupplägg men det går inte riktigt att komma upp i den mängden. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att erfarenhet i sig inte betyder något såvida den inte är en grund till reflektion, det räcker inte bara att erfara något för att förstå det. Utöver själva upplevelsen krävs det att man har verktyg för att analysera och reflektera kring det som hinder och det har jag verkligen fått från Ingesund.
Vad är det roligaste med att vara musiklärare?
- Det är alltid roligt att få jobba med andra människor, det går aldrig att förutsäga vad som kommer hända och om det finns en öppenhet inför att saker och ting tar en oväntad väg behöver ingen undervisningsdag bli den andra lik. Det som känns intressant med jobbet nu är att jag kommer få en möjlighet att följa vissa elever från deras första lektioner och framåt. Det har jag aldrig upplevt förut och jag tror att det blir en spännande resa att få vara med och guida.
