Rainey Lyons har anslutit sig till Institutionen för matematik och datavetenskap på Karlstads universitet. Rainey har tidigare arbetat vid University of Louisiana i Lafayette i USA, där han inom ramen för matematisk biologi undersökte strukturerad populationsdynamik med hjälp av radonmått.
– Jag ändrade utgångspunkten i modellen till ett mer abstrakt objekt, snarare än en funktion, säger Rainey Lyons. De strukturerade populationerna är modeller av en population där vi undersöker någon sorts struktur, som exempelvis individers ålder eller storlek. Det här är något som används av biologer som arbetar med träd. Storleken på ett träd är avgörande, för om det är högre än de andra träden kan det få mer solljus och därmed vara mer konkurrenskraftiga. De använder konkurrerande populationer för att modellera konkurrens mellan olika träslag i Amazonas regnskog.
Hur kom du i kontakt med Karlstads universitet?
– Jag träffade Adrian Muntean 2018, på en konferens i Nederländerna. Det var en workshop om modellering inom det här specifika fältet. Jag sysslade med biologi och Adrian, som var väldigt upptagen med studier av trafikflöden, använde samma verktyg som jag. Det var så vi fick kontakt.
Vad var det du tyckte var intressant med Karlstads universitet?
– Det var Adrians forskning, faktiskt. Jag gillade tanken på att vara en mångsidig, tillämpad matematiker som jobbar med många olika slags forskare. När man tittar på Adrians profil, så skakar han hand med många olika forskare inom en mängd olika områden. Det var uppenbart att jag kunde lära mig mycket av honom.
Vad kommer du jobba med på Karlstads universitet?
– Min postdoktorsanställning består mestadels av forskning. Jag kommer att bistå Adrian i ett flertal samarbeten inom fysik och biologi.
Kan du berätta om din forskning?
– Jag har två huvudspår. Det ena handlar om hur växter transporterar hormoner genom celler. Det finns växtceller som är ungefär tio centimeter långa och som har små transportörer som i princip går som på räls. De plockar upp hormoner och transporterar och sprider ut dem i cellerna. Vi skulle göra en matematisk modell av detta.
Det andra är ett fysikprojekt som handlar om fasseparation. Tänk dig att du har tre olika partiklar. En snurrar åt höger, en åt vänster och en snurrar inte alls. Inledningsvis är detta slumpmässigt fördelat. Men om du släpper ner dem i kallt vatten så grupperar sig alla partiklarna som snurrar åt höger tillsammans, på grund av deras magnetiska fält. På samma sätt grupperar sig alla som snurrar åt vänster. De som inte snurrar alls skiljer de båda grupperingarna åt. Det är i själva verket en väldigt komplex uppgift att försöka skapa en ekvation för detta. Men vi har lyckats simulera detta under särskilda förhållanden, även om alla detaljer inte är på plats än.
På vilket sätt kommer forskningen att vara till nytta?
– Matematiska modeller är användbara för forskare som sysslar med modeller för prognoser, för att kunna förutse vad som bör hända. När vi väl har lite data kan vi jämföra och avgöra hur bra de här modellerna är på att hantera informationen och beskriva fenomenet. Det är alltid bra att veta vad som kommer hända, eller åtminstone ha en bra gissning.
Några förväntningar på din tid här på Karlstads universitet?
– Jag trivs bra, så jag tror att det här kommer att bli roligt. Min anställning är på två år.
