Vad händer när utsläpp ska renas?

Thomas Nilsson är sedan i somras professor i biokemi. Han forskar om de biokemiska reaktionerna vid reningen av bland annat pappersindustrins utsläpp. Syftet är att ta reda på hur reaktionerna som ingår i nedbrytningen av det farliga ämnet klorat sker. Med mer kunskap om detta får man nya möjligheter att förbättra reningsprocessen. Samtidigt är delar av arbetet grundforskning, som syftar till ny kunskap som vi inte vet idag hur den kan tillämpas.

Vid en typ av massablekning bildas klorat, något som är giftigt för växter, i synnerhet för vattenväxter. Lyckligtvis kan en effektiv sönderdelning av klorat ske i många reningsanläggningar. I första hand är sådana anläggningar avsedda för att bakterier ska kunna dela sönder organiskt material med hjälp av syre, i en process som på många sätt liknar vår egen andning. Vid lämpliga förhållanden i reningsverket kan dessutom vissa bakterier använda klorat istället för syre, och kan då sägas andas klorat. Produkten blir ofarlig kloridjon (beståndsdel i t ex bordssalt).

– Jag och ett par doktorander är intresserade av att identifiera reaktionerna och de enzymer som är aktiva i denna reaktion, samt undersöka på vilket sätt de påskyndar processen, berättar Thomas Nilsson. Vi har identifierat två enzymer som vi nu studerar för att få veta hur enzymmolekylerna är uppbyggda och för att ta reda på om det finns andra biologiska processer som är besläktade med kloratnedbrytningen.

Forskarna är då inne på gennivå för få veta vilka gener som medverkar i förloppet. De har identifierat och karaktäriserat två gener, där produkten av den ena är aktiv i första steget: reduktion av klorat till klorit, medan produkten av den andra är aktiv i sönderdelningen av klorit.

– En av de frågor vi står inför nu är identifieringen av ytterligare föreningar som ingår i den första reaktionen. I det här arbetet ser vi fram emot en fortsatt samverkan med andra forskargrupper inom universitetet.

Thomas Nilsson har arbetat som universitetslektor inom Institutionen för kemi sedan 1996. Innan dess fanns han vid Göteborgs universitet/Chalmers Tekniska Högskola. Under 1995 gästforskade han i Michigan, USA. I somras blev han professor i biokemi vid Karlstads universitet.