Under #MeToo har ett flertal offentliga personer gjort uttalanden efter att ha anklagats för sexuella trakasserier eller övergrepp. Det är uttalanden som ofta tagits emot av allmänheten som otillräckliga eller oärliga försök att be om ursäkt, en sorts icke-ursäkter. I ett nytt forskningsprojekt kommer forskarna Erica Sandlund och Peter Wikström vid Karlstads universitet att undersöka hur de ursprungliga uttalandena utformats och levererats samt hur mottagandet av uttalandena har kommit till uttryck både i traditionell journalistik och på sociala medier.
Forskarna kommer att identifiera ett antal fall med koppling till #MeToo-rörelsen och arbeta med att beskriva både ursäkterna och hur de diskuteras i medier.
- Vi kommer att titta på olika plattformar, från fall till fall beroende på hur ursäkten, eller icke-ursäkten, har förts fram. Det kan till exempel vara i tal i radio eller på TV, eller skriftligt på Twitter och Facebook, eller i kommentarsfält vid artiklar, säger Peter Wikström, doktor i engelska med språkvetenskaplig inriktning.
Syftet med studien är att belysa skärningspunkten mellan språk och politik, i en tid när såväl politiska normer som språkliga uttryck förändras och omförhandlas i mediala sammanhang. Offentliga personer som anklagas för moraliska överträdelser, så som Donald Trump eller Harvey Weinstein, förväntas försvara sig eller be om förlåtelse inte bara inför medierna, utan även inför en ny digital offentlighet. Hos många kommentatorer blir kritiken av en dålig ursäkts språkliga och retoriska form ett verktyg för ett sorts aktivistiskt engagemang, ett deltagande i att bygga framtidens normer.
- Vi kommer att undersöka hur journalister och vanliga mediekonsumenter plockar isär ursäkten i delar och förkastar den på språkliga, politiska och moraliska grunder, berättar Erica Sandlund, docent i engelsk språkvetenskap.
Forskningsstudien beviljades nyligen 3,4 miljoner kronor av Riksbankens Jubileumsfond och kommer att pågå i tre år.
