Fredrika Swenson tog tjänstledigt och läste magisterprogrammet i projektledning. Nu har Fredrikas uppsats kammat hem förstapriset i Svenska ProjektAkademiens årliga uppsatstävling.
Vi var många som ställdes inför förändrade arbetsförhållanden när pandemin slog till med full kraft. Yrkesgruppen projektledare pratar gärna om att flexibilitet och effektivitet är självklara ledord, men hur väl förankrade var de när allt ställdes på sin spets?
- När jag läste vad som tidigare sagts i ämnet så hittade jag en krönika på Project Management Institute (PMI), säger Fredrika Swenson. Självklara ordalag som ”nu ställer vi om”, ”nu är det bara att gilla läget” och ”det här kommer att bli det nya arbetssättet” radades upp som om att det inte skulle medföra några som helst problem med att sitta hemma och arbeta. Det fanns något i den där självklarheten och självsäkerheten som jag blev både inspirerad och samtidigt triggad av. Är projektledare någon slags supermänniska?
Där och då föddes idén till uppsatsen ”Ingen människa är en ö: Om ledarskap i projekt när det distribuerade arbetet är påtvingat.”. Tio veckor och lika många intervjuade respondenter senare var arbetet klart och Fredrika Swensons slutsatser pekade på att verklighetens snygga beskrivningar kanske inte alltid gick hand i hand med verkligheten.
- På ett instrumentellt plan så kan man leverera projektresultat trots störningen som uppstod. Man fann sätt att anpassa arbetet. Vissa organisationer var mer mogna än andra. Några hade tillgång till färdiga digitala lösningar som kunde användas direkt medan andra hade det kämpigare. En annan sak jag konstaterar i min uppsats är att mycket handlar om förtroende mellan chefer och anställda. Känslan av att man gör sitt jobb visade sig vara en jätteviktig del.
Titeln på uppsatsen växte fram under arbetet och pekar på saker som respondenterna saknade i sin nya arbetsform.
- Man pratar om effektivitet, flexibilitet och balans med vardagslivet. Men saknaden av den sociala kopplingen, energin, kreativiteten och tillfällen för gemensam problemlösning fanns där. De här sakerna behövs, därav titeln på uppsatsen.
Uppsatsen pekar också på att det finns en paradox i att man upplever sig vara effektiv och flexibel samtidigt som en känsla av maktlöshet kan infinna sig.
- Det var flera av respondenterna som svarade att de inte riktigt hade koll över sina kalendrar. De bokades upp på möte efter möte efter möte. En respondent svarade att det nästan var så att personen behövde be om lov för att gå på toaletten. Då känns det som att just flexibilitet kanske inte stämmer in riktigt.
Var kommer ditt intresse i ämnet ifrån?
- Jag tycker att det är spännande med ledarskap i olika former. Projektledning kan till det yttre ses som väldigt instrumentellt och knutet till mallar och rutiner men jag kände att det ändå måste hända någonting med själva processen och dess ledarskap när man rycks upp från det normala med att arbeta tillsammans. Alla tvingades plötsligt att sitta på varsitt håll. Då ville jag undersöka hur arbetet påverkades genom att sitta distribuerat.
I motiveringen till priset för bästa uppsats kan man läsa - ”Uppsatsen är välskriven och innehåller många potentiella lärdomar för projektarbete som kännetecknas av virtuella samarbetsformer och distribuerat ledarskap”.
Hur känns det att kamma hem förstapriset?
- Hedrande, men det är också ett kvitto på att jag som 42-åring gjorde ett bra val att ta tjänstledigt för att studera. Den första engelska forskningstexten jag läste i oktober 2020 lämnade mig som ett frågetecken. Ett halvår senare funderade jag allvarligt på att börja forska. Nu blev det inte så, men det har varit en riktigt häftig lärprocess.
