Ungdomar som är fysiskt aktiva i idrottsföreningar mår bättre än de som inte tränar regelbundet och även de som idrottar mer individuellt. Det visar en doktorsavhandling från Karlstads universitet av Annette Løvheim Kleppang med undersökningar gjorda bland 15-16-åringar i Norge.
Psykiska hälsoproblem har på senare tid ökat hos ungdomar i Norge samtidigt som det finns en oro för mer stillasittande och fysisk inaktivitet. Tidigare forskning om kopplingen mellan fysisk aktivitet och psykisk hälsa rör mestadels vuxna. Annette Løvheim Kleppang har undersökt detta samband närmare i sin avhandling ”Psykisk hälsa och fysisk aktivitet under ungdomsåren”, som hon försvarade vid disputation i september.
Intresserad av folkhälsa
Annette Løvheim Kleppang är uppväxt med träning och har alltid varit intresserad av folkhälsa. Hon har en master i nutrition, hälsa och miljövetenskap och har tidigare arbetat som idrottslärare i grundskolan och i gymnasiet. Sedan 2008 arbetar hon som högskolelektor på Högskolan i Innlandet i Elverum i Norge. Under sin tid som doktorand i folkhälsovetenskap har hon också varit knuten till Centrum för forskning om barns och ungdomars hälsa vid Karlstads universitet.
Hon har skrivit fyra artiklar som ingår i avhandlingen, tre är publicerade och den fjärde är accepterad för publicering. I den första studien analyserades de psykometriska egenskaperna hos Hopkins Symptom Checklist-10 (HSCL-10) som mäter symptom på ångest och depression (psykologisk stress) baserat på Rasch-modellen. Det är en modell som används mer och mer inom hälsoområdet.
Kan du förklara vad det innebär?
- Det är en validering av frågorna, för att ta reda på om de mäter det vi önskar att de ska mäta och om de fungerar för målgruppen som vi vill undersöka, säger Annette Løvheim Kleppang.
Rasch-analysen indikerade att frågorna i Ungdomsundersökningen gjord av norska Folkhälsoinstitutet 2001 och 2009 var pålitliga och generellt fungerade bra.
Det talas så mycket om psykisk ohälsa i olika sammanhang. Kan du beskriva det ur din synvinkel?
- Frågorna i undersökningen ska mäta symptom på depression och ångest, det är ingen diagnos, betonar Annette Løvheim Kleppang.
Exempel på vad frågorna från undersökningarna som ligger till grund för de två första artiklarna handlar om är om du känner dig rädd, svag, stressad, ledsen, att du skyller saker på dig själv, att du har svårt att sova, känner dig värdelös, känner hopplöshet inför framtiden – att du kämpar med något som påverkar ditt välmående.
Fler flickor med psykiska besvär
Antalet självrapporterade fall av psykisk ohälsa bland norska 15-16-åringar mellan 2001 och 2009, ökade från 19 till 28 procent. Av dessa var andelen flickor dubbelt så stor jämfört med andelen pojkar. Det var fler ungdomar som idrottade mer än 11 timmar per vecka från 2001 till 2009 och fler som var stillasittande med en skärmtid på mer än 6 timmar per dag.
I den tredje artikeln kopplades en undersökning av 10 737 ungdomar i fem län ihop med norska läkemedelsregistret mellan 2004 och 2013. Fysisk aktivitet var svagt associerat med uttag av antidepressiva eller sömnmedel över tid och visade således inget tydligt samband.
Fysisk träning i idrottsföreningar bättre för hälsan
Resultatet i den sista undersökningen med siffror från fyra län 2017 (Ungdata) visar att det finns ett svagt samband mellan hur ofta och mycket ungdomar är fysiskt aktiva och hur väl de mår psykiskt. Det mest intressanta är, om man inte bara ser till mängden träning, utan i vilket sammanhang träningen genomförs.
De som är fysiskt aktiva i idrottsföreningar har mindre psykiska besvär (11,6 %) än de som inte tränar regelbundet (24,8 %). Även i jämförelse med mer individuell träning som att simma och träna på gym, så rapporterar de som idrottar i föreningar färre depressiva symptom. En möjlig anledning kan vara att den sociala gemenskapen i ett lag spelar roll.
Världshälsoorganisationen (WHO) rapporterade 2017 att hälften av alla psykiska besvär hos vuxna ser ut att ha börjat i 14-årsåldern. Därför är det viktigt att stödja ungdomar på väg in i vuxenvärlden för att om möjligt bidra till bättre psykisk hälsa, menar Annette Løvheim Kleppang.
Vad vill du att din forskning ska bidra till?
- Att de som jobbar med folkhälsa sätter fokus på att skapa mötesplatser och hälsofrämjande aktiviteter. Att tränare i idrottsföreningar också är medvetna om att det inte bara den fysiska ansträngningen som räknas. Det är några få som når toppen. Det viktiga för alla är inte att bli bäst, utan det är många andra faktorer som har nog så stor betydelse, som att göra saker tillsammans och vara en del av en gemenskap som får ungdomar att må bra, avslutar Annette Løvheim Kleppang.
