Nu är det bestämt att Sverige ska ansöka om ett medlemskap i Nato. Hans Lödén, professor emeritus i statsvetenskap vid Karlstads universitet, berättar hur den kommande processen går till.
– Första steget är att det sökande landet meddelar Nato sitt intresse. Därefter upprättas en handlingsplan för landet ifråga där eventuella hinder för medlemskap tas upp och där det anges vad landet ska göra för att undanröja detta eller dessa hinder. Vad gäller Sverige och Finland anses detta steg i praktiken vara en formalitet då båda bedöms uppfylla kraven för medlemskap. Nästa steg i processen är att överenskommelsen mellan Sverige och Nato går ut för godkännande (ratificering) till samtliga nuvarande medlemsländers parlament. Om och när alla 30 sagt ja är medlemskapet ett faktum.
Finns det någon risk att vi inte blir godkända?
– Ja, eftersom samtliga medlemmar har vetorätt. För både Sverige och Finland har emellertid reaktionen från nästan alla medlemmar varit positiv, för att inte säga mycket positiv. Norge, Danmark, Frankrike, Tyskland och andra har sagt att ratificeringarna kommer att ske skyndsamt. Turkiet utgör ett möjligt undantag.
Varför är Turkiet negativa till ett svenskt medlemskap?
– Den turkiska negativa inställningen till Sverige handlar uttalat om den turkiska regimens syn på flera kurdiska organisationer och personer verksamma i Sverige och, outtalat, om en konflikt mellan Turkiet och USA. Organisationerna och personerna betraktas som terrorister av den turkiska regimen och Sverige beskylls därför för att stödja terrorism riktad mot Turkiet. Sverige stöder inga organisationer som av EU betraktas som terroristiska. Organisationer som inte betraktas som terroristiska har rätt att bedriva verksamhet i Sverige i enlighet med svensk lag och på samma villkor som alla andra i landet.
Konflikten mellan Turkiet och USA har sin grund i att Turkiet för några år sedan valde att köpa ett ryskt robotvapen för luftförsvar. USA, som hade hoppats att Turkiet skulle välja ett amerikanskt system, menade att data som robotsystemet samlar in om de flygplan som ska angripas riskerar att så att säga bakvägen hamna i Ryssland. USA har därför de senaste åren vägrat sälja vissa högteknologiska vapen till Turkiet. Turkiet har flera gånger vädrat missnöje med detta och använder nu sannolikt den förhandlingsmöjlighet som uppstått för att flytta fram sina positioner i vapenköpsfrågan.
Tiden från det att ansökan skickas in till dess att medlemskapet beviljas sägs vara en säkerhetspolitisk riskfylld tid, då hot mot Sverige väntas öka. Hur oroliga bör vi vara?
– Svensk militär bedömer ett väpnat angrepp på Sverige under medlemskapsprocessen som osannolikt. Flera skäl talar för bedömningen. Först och främst att Ryssland för närvarande är djupt engagerat i Ukraina, för det andra eftersom Sverige fått försäkringar direkt från flera enskilda Nato-stater om stöd vid hot eller angrepp. Bland dessa finns USA, Storbritannien och Tyskland. Stödet kan till exempel uttryckas i ökad närvaro i svenska farvatten av fartyg från dessa länder. Ett anfall mot Sverige riskerar då att drabba fartyg och personal från något Nato-land vilket skulle innebära ett angrepp på Nato.
Att ett väpnat angrepp är osannolikt betyder inte att andra typer av påverkansförsök är uteslutna. Cyberattacker och desinformationskampanjer är troliga. Båda förekommer sedan flera år på initiativ från aktörer i Ryssland. Om aktörerna är statliga eller privata med stöd av ryska staten är inte alltid uppenbart. Bland genomförda cyberattacker är den mot Coop för några månader sedan den mest uppmärksammade. Vad gäller desinformation har svenska myndigheter kunnat iaktta att till stor del samma källor som spred felaktig information om corona/covid och vaccin nu upphört med detta och istället sprider fejkad information om kriget i Ukraina. Det är inte osannolikt att både cyberattacker och desinformationskampanjer tilltar i omfattning och intensitet den närmaste tiden. Inte minst kan vi räkna med att märkliga påståenden om vad Nato är och gör dyker upp.
