Stort engagemang för att öka mångfalden
2003-11-17Universitetens och högskolornas engagemang i att öka social och etnisk mångfald är stort. Det visar Högskoleverkets uppföljning av deras arbete, och Karlstad är ett av lärosätena som får beröm.
Det är arbetet med jämställdhet, studentinflytande samt social och etnisk mångfald som har granskats. Högskoleverket granskade 1999 hur lärosätena arbetade med dessa frågor. Resultaten från den uppföljande studienvisar att mycket positivt har hänt sedan dess. Men allt är inte bra; nedslående är till exempel att kvinnliga professorer överutnyttjas för att fylla kvoten av kvinnor i olika uppdrag.
Samtliga lärosäten, med undantag av Handelshögskolan i Stockholm, ingår i uppföljningen. Förutsättningarna för att arbeta med de tre kvalitetsaspekterna skiljer sig åt mellan olika universitet och högskolor. En konstärlig högskola som Operahögskolan med 40 elever arbetar under helt andra omständigheter än ett stort universitet med
närmare 40 000 studenter som Göteborgs universitet. Utredningen har tagit hänsyn till de skiftande förutsättningarna.
Det finns dock lärosäten som har kommit betydligt längre än de övriga i sitt arbete. Lunds universitet har de mest utvecklade formerna för studentinflytande. Linköpings universitet utmärker sig särskilt positivt när det gäller jämställdhet. Karolinska institutet och Malmö högskola är mest framgångsrika i arbetet med social och etnisk mångfald. Samtliga
har ett genomgripande och välorganiserat arbete som också har givit goda resultat.
Göteborgs universitet och Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har stärkt sitt jämställdhetsarbete. Umeå universitet har särskilt åstadkommit förbättringar för att främja studentinflytande. Universiteten i Karlstad och Örebro bedöms uppfylla högt ställda krav när det gäller arbetet med social och etnisk mångfald. Uppsala universitet har utvecklats mest på alla tre områdena sett i relation till hur det var 1999.
Glädjande är att det generellt finns en ökad medvetenhet om nyttan av att bedriva ett aktivt jämställdhetsarbete både bland studenter och högskolans personal. Men förändringen går långsamt. Fortfarande är könsfördelningen bland rektorer och professorer alltför sned. En konsekvens av det är att kvinnliga professorer blir överutnyttjade för
att fylla kvoten av kvinnor i olika uppdrag.
Studenternas inflytande på institutionerna bör stärkas. De behöver känna sig välkomna att vara med och påverka utbildningen i det dagliga mötet med lärarna. På ledningsnivå är situationen dock bättre. Det beror främst på riksdagens beslut, år 2000, att studenter ska vara representerade i samtliga beslutande och beredande organ.
Utvecklingen av lärosätenas arbete med social och etnisk mångfald är den stora överraskningen. Utmaningen för universiteten och högskolorna är nu att integrera mångfaldsfrågorna i den dagliga verksamheten och inte låta dem bli beroende av tidsbegränsade projektmedel. De som omfattas av satsningarna är fortfarande alldeles för få.