Spel om kriser i samhället – en ögonöppnare både för yrkesverksamma och studenter
2025-02-04Att iscensätta samhällskriser genom att spela brädspel ökar inlärningen och förståelsen för utmaningar. Men hur går man tillväga för att skapa ett spel om kriser? David Olsson, docent i statsvetenskap vid Karlstads universitet förklarar.
Spelgenren kallas för seriösa spel. Inom denna genre finns bland annat spel om risk- och krishantering, vilka kan spelas av en grupp deltagare som endera arbetar ute i samhället med olika former av krishantering eller studenter som behöver omsätta sina kunskaper till praktik, eller en kombination av studenter och yrkesverksamma. Forskningen är en central del i att ta fram ett spel och studera dess effekter i termer av exempelvis lärande.
I projektet INCREDILAB, som adresserar gränsregionalt samverkansarbete inom klimatriskområdet över gränsen mot Norge, ska nu framtagandet av en spelprototyp inledas.
David Olsson tycker att arbetet är både intressant och spännande.
– Jag samarbetar med forskare från risk- och miljöstudier, informatik och ledarskap från både Karlstads universitet och Universitetet i Innlandet och ser fram emot att starta test- och utvärderingsfasen tillsammans med gränsregionens aktörer.
– När vi arbetar fram ett spel intervjuar vi de målgrupper som spelet vänder sig till och frågar vilken kunskap de behöver för att utveckla sitt klimatanpassningsarbete, förklarar David Olsson. Vi forskare tittar sedan på vad forskningen säger om vilka sorters kompetenser som behövs för att exempelvis främja hållbar utveckling kopplat till klimatanpassning. Dessa saker utgör en grund för att besvara frågor som: Vad vill vi att man ska lära sig av spelet? Och varför vill vi att målgruppen ska lära sig det? Ur det här förarbetet tillsammans med frågeställningarna konstruerar vi sedan ett spel.
Under designen av spelet arbetar David Olsson och kollegor även med konstruktiv länkning – en pedagogisk modell som används för undervisningen vid Karlstads universitet. Med konstruktiv länkning – constructive allignment – försöker man få till en undervisnings- och lärandeaktivitet – såsom deltagande i ett spel – som uppnår de lärandemål som har identifierats genom just forskning.
I de spel som David Olsson har varit med att utveckla har det varit viktigt att återskapa den komplexitet och osäkerhet som karaktäriserar klimatanpassning, och risk- och krishantering.
– Vi vet ju inte exakt vad som kommer att inträffa och när det kommer att inträffa, säger David Olsson. Spelet kan användas för att återskapa denna osäkerhet och simulera flera möjliga scenarier – exempelvis värmeböljor och översvämningar.
I dessa spel har det också varit viktigt att stimulera tankar om hur kriser kan förebyggas och hanteras ur ett motståndskraftsperspektiv. Det kan till exempel handla om att skapa backup-funktioner i samhällssystem så att det inte havererar om en central funktion slås ut under en kris. Det är här som det klassiska brädspelsknepet med tärningar kommer in.
– Den här sortens spel inkorporerar sannolikheter och slump i hög utsträckning, säger David Olsson. Spelarna har exempelvis kanske infört en åtgärd som ökar chansen att klara av en händelse som sedan råkar inträffa i spelet. En tärning slås då för att avgöra om åtgärden är framgångsrik. Om åtgärden har en backup-funktion kan detta simuleras genom att slå tärningen igen, om spelarna har otur den första gången. På så sätt bakar man in motståndskraftsperspektivet i spelmekanismerna. För att få spelet intressant och intresseväckande har vi också tagit hjälp av spelutvecklare.
De spel som tagits fram har också behövt vara hyfsat verklighetstrogna. Att använda etablerade begrepp inom klimatanpassning och krishantering har varit viktigt och gör även spelet intresseväckande för målgruppen. Finjusteringar i spelet görs efter flera provspelningar. Det här arbetet gör att spelen kan användas som komplement till ”vanliga” krisövningar.
– Vi tar fram en prototyp som vi sedan testar att spela med en målgrupp, förklarar David Olsson. Sedan får de ge feedback på de saker som funkar och inte funkar. Det gör att vi kan finjustera och få ett bättre och bättre spel.
Vilka vägval behöver man ta under skapandet av ett spel?
– Avgränsning är en sådan sak, säger David Olsson. Det finns många delar man vill ha med men allt eftersom så visar det sig bli alltför komplicerat eller svårt. Man behöver koncentrera sig på de viktigaste komponenterna som behöver vara med för att uppfylla lärandemålen. Blir spelet för svårt och invecklat tappar man hela tjusningen med ett spel. Samtidigt får man inte tappa fokus på innehållet bara för att göra spelet så roligt som möjligt. Det är en balans.
– Man vill också gärna att spelet ska vara så pass enkelt att det är lätt att komma igång och spela. Det blir särskilt viktigt om man har bjudit in tjänstepersoner eller andra målgrupper med begränsad tid. Samtidigt ska det ska vara ett gediget innehåll som leder till ett bra lärande. Det är också en utmaning att få till.
Varför väljer du att kanalisera sin forskning genom spel?
– Från början var det mycket av en slump, säger David Olsson. Vi var några i ett tidigare forskningsprojekt som var ganska trötta på att bara skriva rapporter och artiklar och ville göra något mer kreativt. Och då stötte vi på genren seriösa spel och tänkte att vi kunde prova att sy ihop ett sådant. Det blev brädspelet Pressat läge. Därefter har det bara rullat på. Man kan göra mycket roliga och intressanta saker i ett spel och det är ett utmärkt sätt att knyta ihop undervisning med forskning. Det är också ett sätt att arbeta med samverkansuppgiften då det skapar många öppningar att både nå ut med och bedriva forskning med tjänstepersoner och andra som arbetar med krishantering i olika former.
Mottagandet bland studenterna har ofta varit positivt. Många har tyckt att det har skapat goda möjligheter att öva sig på att tillämpa de teoretiska kunskaper de fått från kurser där relevans och förståelse för hur kunskapen ska användas i praktiken kanske inte har upplevts som tydlig. David Olsson är nöjd med resultatet.
– Genom att spela simulerar vi hyfsat realistiska händelser där studenterna får jobba med problemlösning och sedan problematisera sina lösningar från olika perspektiv. Deltagare från verksamheter ute i samhället upplever exempelvis också att möten med personer från andra förvaltningar och organisationer skapar en bredare inblick i den egna verksamheten.





