Kjerstin Almqvist, professor i psykologi vid Karlstads universitet, är en av talarna på Ericastiftelsens jubileumskonferens den 11 oktober. Hon lyfter hur vi kan stödja barn och familjer i utsatta situationer, med fokus på små barns psykiska hälsa – ett område där hon är expert.
Hej Kjerstin! Din presentation har titeln ”Små barn, små bekymmer … eller?” Kan du utveckla?
– Små barns tecken på psykisk ohälsa är lätta att förbise. Problemen tolkas ofta som något som ”går över” eller ”växer bort”. Men forskning visar att tidiga tecken ofta är varningssignaler som, utan insatser, förvärras med tiden. Ju tidigare vi identifierar och behandlar dessa symtom, desto större chans har vi att påverka barnets utveckling positivt. Vi vet till exempel att barn som visar tecken på depression eller aggression i tidig ålder löper stor risk att ha kvar problemen som tonåringar och vuxna, och att det då är svårare att hantera. Samtidigt ska vi naturligtvis inte tro att alla utmaningar i småbarnsåren är allvarliga. Men små barn har rätt till samma vård som större barn och vuxna när de visar symtom på psykisk ohälsa. Tidiga insatser gynnar inte bara barnet, utan är även samhällsekonomiskt fördelaktiga.
Får små barn med psykisk ohälsa rätt hjälp?
– Tyvärr finns stora brister i tillgången till specialiserad behandling för dessa barn. Barnhälsovården gör ett bra arbete med att upptäcka problem, men det är svårt att få rätt vård. Barn- och ungdomspsykiatrin har långa köer, saknar kunskap och är främst inriktad på skolbarn och tonåringar. På vissa håll finns särskilda småbarnsteam, men där dessa saknas får små barn sällan den hjälp de behöver. Problematiken begränsas ofta till pedagogiska lösningar eller medicinering, men även emotionella och psykiska problem måste behandlas.
Idag är den vanligaste insatsen att föräldrar erbjuds att delta i någon form av föräldraprogram, riktade enbart till de vuxna. Något som Kjerstin Almqvist vill se en ändring på:
– Barnkonventionen är tydlig att små barn har samma rätt till vård som äldre barn och vuxna. Forskning visar att behandling som inkluderar både barn och föräldrar ger bättre resultat än när bara föräldrarna involveras. Vi behöver fler metoder där barnen själva deltar, så att samspelet mellan barnet och den vuxne blir möjligt att förändra. Det är också viktigt att kartlägga både barnens och föräldrarnas situation, då barns svårigheter ofta hänger ihop med föräldrarnas problem, som missbruk eller svårigheter att möta barnets behov. Vi måste behandla både barnets symtom och den miljö barnet lever i.
Vad vill du säga till de som arbetar med dessa frågor?
– Det är viktigt att noga kartlägga barnets livssituation och föräldrarnas förmåga att möta deras behov. Små barns psykiska hälsa måste alltid förstås i relation till familjen eller vårdnadshavaren. Samspelet mellan barn och föräldrar är centralt för barnets utveckling.
Och till utsatta familjer?
– Jag vill ge hopp och uppmuntran. Det finns effektiva behandlingsmetoder som kan hjälpa, även om det kan vara svårt att få rätt hjälp. Ge inte upp! Det är också viktigt att ställa krav på att vården organiserar sig så att små barn får den specialiserade vård de har rätt till – och att hela familjen inkluderas.
Kjerstin Almqvist är professor i psykologi och verksam inom CBU – Centrum för forskning om barn och ungdomars psykiska hälsa vid Karlstads universitet. Hon forskar om barn och ungdomars psykiska hälsa med fokus på barn som utsatts för våld och fara i olika situationer, deras reaktioner och insatser – ur barnens perspektiv.
