Befordrade professorer tjänar sämre än rekryterade professorer. Så ser det ut vid Karlstads universitet, och i riket i övrigt.
De får också mindre tid till forskning och har svårare att få fasta forskningsmedel.
Det visar en rapport från Högskoleverket.
1999 genomfördes en så kallad befordningsreform. Den gjorde det möjligt för lektorer med tillräckliga vetenskapliga och pedagogiska meriter att bli befordrade till professorer.
Rektor Christina Ullenius var själv med i förarbetena till reformen.
– Jag talade mig varm för den. Men det blev inte riktigt som vi hade tänkt. Det största problemet är att det inte följde några pengar med reformen. Ett annat problem är att arbetsgivaren inte kan hålla emot eller styra utvecklingen. Alla som uppfyller kraven har rätt att ansöka och få sin titel, säger hon.
Det innebär att ett universitet kan få en mängd professorer inom områden där det är svårt att motivera extra forskningsanslag. Det kan också bli en intern kamp om medlen när många inom samma område behöver finansiera sin forskning.
Dekanus Stephen Hwang, som även är befordrad professor, bekräftar att Högskoleverkets rapport även täcker in förhållandena vid Karlstads universitet.
–Det ser ungefär likadant ut här. Det är avsevärda skillnader mellan befordrade och rekryterade professorer. Här finns befordrade professorer som nästan inte forskar alls. Det varierar naturligtvis väldigt mycket, men skillnaden mellan de två grupperna är tydlig, säger han.
Han håller med Christina Ullenius om att det var fel att reformen inte fick några pengar knutna till sig. Men han anser att det skulle gå att förbättra situationen på universitetet.
–Det är inte bra att kompetenta personer som professorer ibland får mycket lite tid för forskning. Man utnyttjar inte den kompetens som finns, säger Stephen Hwang.
– Jag tycker att alla professorer ska ha en rimlig andel forskning i tjänsten. Problemet är att antalet befordrade professorer ökar, medan våra anslag står still, säger han.
Där är de ense, rektor och dekanus.
– Det har blivit en absurd situation. Visserligen är det roligt att vi har så många duktiga människor vid universitetet, men när det inte finns tillräckligt med forskningsmedel kan det bli slitningar mellan kollegor. Det är förödande också att många tvingas lägga så mycket arbetstid på att jaga externa pengar. Det leder också till stress, säger Christina Ullenius.
Hennes policy är att successivt försöka minska löneavståndet mellan befordrade och rekryterade professorer. För det är skillnad. Medellönen för de befordrade vid Karlstads universitet är drygt 37 000 kronor i månaden. Medellönen för de rekryterade är drygt 43 000 kronor. Högsta lön för en befordrad professor är för närvarande 38 800 i månadslön. Lägsta lön för en rekryterad professor är 39 800 kronor. Högsta månadslönen för en rekryterad är 52 000 kronor.
Vid Karlstads universitet är 18 professorer befordrade och 18 rekryterade, varav en har tjänstledigt.
– Jag försöker minska avståndet, där det är befogat. En förklaring till skillnaderna är att många av de professorer vi har rekryterat finns inom konkurrensutsatta områden, och det syns i lönen, säger Christina Ullenius.
