Samtalsgrupper minskar utanförskap för personer med utvecklingsstörning?
2001-03-30Människor med utvecklingsstörning upplever ofta utanförskap och maktlöshet. Det konstaterar Berith Nyqvist-Cech, doktorand i specialpedagogik vid Karlstads universitet. Hon har också funnit att det sätt hon genomfört undersökningen på kan hjälpa deltagarna till en mer positiv självbild. Berith Nyqvist-Cech disputerar på avhandlingen "Pedagogik på social omsorgsgrund" idag kl 13.00 i Lagerlöfssalen.
Berith Nyqvist-Cech har mött två grupper under ett år vardera samt en grupp i fem år till gruppsamtal en gång i veckan. Samtalsgrupperna har bestått av 4 - 6 personer tillsammans med forskarresurs. Hon har märkt hur själva mötet och samarbetet i grupperna har varit positivt för deltagarna.
– Det sker en personlig utveckling för deltagarna i grupperna. De blir mer trygga i sig själva, vågar mer och lär sig att samspela med varandra.
Deltagarna vågar numera i mycket högre grad prata inför främlingar eller i telefon, något som några deltagare tidigare inte velat göra.
– Arbetssättet har syftat till att göra dem medvetna om att de har kapacitet. Ett sätt är att låta dem dela med sig till varandra av sina erfarenheter och bli lyssnade på.
Avhandlingen vävs samman runt 21 berättelser om personer med utvecklingsstörning och deras erfarenheter av sina vardagsliv. Det är berättelser som Berith Nyqvist-Cech fått ta del av under mötena med grupperna.
– Berättelserna handlar ofta om den utsatthet de kan känna när de exempelvis är ute och går och någon ropar något nedsättande efter dem, eller att man går och handlar och någon välter ut ens matvarukorg. Det är viktigt att i dialog få samtala om dessa känslor och erfarenheter tillsammans med andra personer med utvecklingsstörning.
Men det finns också positiva berättelser som visar hur deltagarna känt stolthet för den de är.
– Jag har försökt åskådliggöra hur deras liv ser ut genom att förmedla deras berättelser om händelser ur deras vardag. Jag har sedan analyserat berättelserna. Analysen visar att de upplever utanförskap, utsatthet, maktlöshet, kränkning och skam för den de är.
Det övergripande syftet för studien Pedagogik på social omsorgsgrund är att beskriva hur det kan vara att leva och bo i samhället, om man är en vuxen person med utvecklingstörning, samt att pröva en metod där personer med utvecklingsstörning är aktiva deltagare. Studien har därför också drivits av frågor om hur personer med utvecklingsstörning själva skulle kunna skapa de redskap som behövs för att nå delaktighet och samhällsinflytande. Ett ytterligare syfte är att ge deltagarna en medvetenhet om varför livet ibland är svårt att handskas med, vad man kan förändra och hur detta kan gå till.
– Det ligger också underförstått en tanke om att ge samhället en ökad förståelse för pedagogik inom social omsorg, säger Berith Nyqvist-Cech.
I gruppdiskussionerna har den s k empowerment-metoden använts. Den säger att människor kan få eller skaffa sig makt över sina liv utifrån sina egna medvetna erfarenheter, kunskaper och behov.
– Konstaterandet att vi lär hela livet i samspel med andra människor gäller självklart även personer med utvecklingsstörning.