Alla vill ju vara bäst. Men hur mäter man egentligen kvalitet på utbildning? Och vem går i land med att korrekt betygssätta ett helt lärosäte?
En panel diskuterade detta under Högskoleverkets Informatörskonferens på Karlstads universitet.
Eva Ferndahl, informationschef på Högskoleverket, inledde debatten.
- Studenter vill ha möjlighet att jämföra olika utbildningar för att se vilken som är bäst. Tanken är att det ska kunna ge dem information som underlättar valet. Vi står också inför ett nytt system där en liten del av resurserna kommer att fördelas utifrån någon form av kvalitetskriterier.
Listorna finns
Och rankningslistor är redan en realitet. Men vad säger de listor som finns; vad är det de mäter? Det gavs inga klara svar på frågorna, även om panelen ansträngde sig att ge olika aspekter av fenomenet.
Panelen bestod av: Stefan Björk, vice ordförande i SFS, Sveriges Förenade Studentkårer, Kerstin Norén, rektor vid Karlstads universitet, Ellen Almgren, utredare på Högskoleverket, Mikaela Almerud, Svensk näringsliv med sajten hogskolekvalitet.se, Niklas Tranaeus, projektledare på Svenska Institutet och Patrick Krassén, politiskt sakkunnig på utbildningsdepartementet.
Rektor Kerstin Norén ser studenternas behov av att kunna jämföra lärosäten och utbildningar, men hon tror inte att dagens rankningslistor svarar mot behovet. Hon ser hellre att de blivande studenterna pratar med varandra och söker information hos dem som läser nu.
Usla och tveksamma
Högskoleverkets Ellen Almgren har gjort en utreding på regeringens direktiv om just rankningslistor. Hennes invändning är att det är så svårt att få fram listor som verkligen mäter rätt saker, på rätt sätt.
- Det finns många riktigt usla rankningslistor, och många tveksamma.
Trots sondering av marknaden både i Sverige och internationellt har hon inte hittat någon metod som hon vill rekommendera.
Men det tycker inte Patrick Krassén från utbildningdepartementet är ett skäl för att avstå rankningslistor.
- Det finns en efterfrågan bland studenterna, ett behov. Regeringen måste förhålla sig till att det idag finns ett informationsunderskott på det här området. Det vi har nu är ett metodproblem. Det talar inte mot rankningar, utan handlar om att vi måste förbättra metoderna.
Bra kunna jämföra
Mikaela Almerud som arbetar med sajten hogskolekvalitet.se, Svenskt näringslivs rankningslista över hur olika utbildningar samarbetar med näringslivet, är övertygad om att det är bra för studenterna med jämförelser.
- Studenterna vill ha information om vad som väntar, hur det ser ut efter examen, hur deras utbildning står sig på arbetsmarknaden.
Problemet, tycker Ellen Almgren, är att man inte mäter vissa saker. Om man ser hur studenterna klarar utbildningen, vilka betyg de får och hur de tar sig fram på arbetsmarknaden efter en utbildning - måste man också se vilka studenter man fick in i utbildningen. Hur ser deras kunskapsbakgrund ut? Det mäts inte, trots att det har stor betydelse för hur de sedan klarar studierna och arbetslivet.
För enkla svar
- Vi på SFS är ganska kritiska till rankningslistor eftersom man försöker ge väldigt enkla svar på väldigt svåra frågor. Att koka ner ett helt lärosätet till en siffra är inte möjligt, säger Stefan Björk.
Men enkla budskap är lätta att använda och därmed attraktiva. Handen på hjärtat - vem har inte använt en undersökning där det egna lärosätet kommer väl ut? Det behöver inte vara rankningslistor utan kan också vara ett gott betyg från Högskoleverkets kvalitetsgranskare för ett ämne eller en utbildning. Det blir artiklar och kanske också ett pressmeddelande som förmedlar den goda nyheten. Medierna gillar listor och betyg. Och det gör nog vi läsare också.
