Den fransk-amerikanske författaren Jonathan Littells genombrottsroman ”Les Bienveillantes”, på engelska ”The Kindly Ones”, kom ut 2006 och två år senare i svensk översättning med titeln ”De välvilliga”. Boken väckte stor debatt och kritikerna antingen prisade den som ”ett fantasins kraftprov” eller sågade boken som ”ett smaklöst skämt”. I sin avhandling ” A Rhetoric of Ambivalence: The Memory World of the Nazi Perpetrator in Jonathan Littell’s The Kindly Ones, utforskar Alexander Kofod-Jensen författarens sätt att förvandla Förintelsen till fiktiv form på ett sätt som både fascinerar och kränker läsarna.
I boken skildras östfronten under andra världskriget ur huvudpersonen SS Obersturmbannführer Maximilien Aues perspektiv, ofta med detaljerade beskrivningar av avskyvärda handlingar.
Alexander Kofod-Jensen, vad fick dig att intresserad dig för Jonathan Littells bok?
- Jag har arbetet en del med andra världskriget och Förintelsen och såg i det sammanhanget att inte bara offrens perspektiv utan också förövarens perspektiv finns i en del romaner. Moritz Schramm, lektor i tyska på Syddansk universitet, introducerade mig till Littells bok och efter att ha läst den blev jag intresserad av ’förövarens litteraturhistoria’ med särskilt fokus på nazisten. När jag började med ”De välvilliga” fanns inte så mycket forskning om detta ämne, men bara på de år jag har arbetat med min avhandling, har en hel del forskning producerats. Så det är verkligen ett ämne som intresserar många.
Enligt Littell var utgångspunkten för boken att försöka sätta sig in i hur han själv skulle ha agerat om han varit född i Tyskland före första världskriget och blivit nazist. Hur ser du på bokens blandning av historiska beskrivningar och fiktion?
- Jag har valt att fokusera min undersökning på begreppet ambivalens just på grund av de problem, som kan uppstå om man inte har koll på skillnaden mellan historie- och fiktionsskrivning. I dessa tider när där inte finns så många förstahandsvittnen kvar är det självklart att det förflutna blir till fiktion, men samtidig är det viktigt att komma ihåg att sådan fiktionalisering har gjorts sedan själva kriget. Så det kan inte vara fiktionalisering av historien i sig själv som är problematisk. Däremot är det viktigt att förstå hur vi använder det förflutna i dag. Littell försöker att använda andra världskriget både för att säga något historisk men lika mycket för att berätta något om oss idag. Å den ena sidan tas fokus från själva de historiska händelserna och samtidig kontextualiserar och aktualiserar han dem för en samtida publik. Personligen ser jag inte något problem med detta historiebruk, men däremot ser jag en del problem i mottagandet av romanen. Det är tydligt att en del läsare inte riktigt har koll på vilken typ text de kritiserar, så från mitt perspektiv är det mera en receptionsfråga än produktionsfråga.
Internationellt sett har det vetenskapliga intresset för fiktiva skildringar av den nazistiska förövaren ökat under de senaste 20 åren. Vilka perspektiv tillför du i din avhandling?
- Mitt bidrag är att se på den ambivalens som många upplever i mötet med romanen utifrån ett retorisk, litterärt och tematisk perspektiv. Att ta romanen på allvar som ett estetiskt konstverk är också att se på hur det är producerat och funkar. En del analyser av romanen går direkt till de stora etiska diskussionerna och glömmer emellanåt bort själva texten. Jag visar däremot att den ambivalens – som ofta blir till en skarp kritik av romanen – är en väl integrerad del av romanens barocka komposition, och som lyfter fram viktiga poäng om förhållandet mellan Förintelsen och modernitet, folkmord och kolonialism. I motsättning till en historieskrivning ska en fiktionstext inte nödvändigtvis försöka upphäva sina ambivalenser och andra typer av konflikter, utan kan se dem som en del av estetiken. När vi förstår detta, blir romanen mindre provocerande och kontroversiell som en fiktionaliserad berättelse av historien. Samtidig är det viktigt att komma ihåg att Littell långtifrån är den första författare som skriver utifrån ett nazistperspektiv. Detta finns också hos författare som Jorge Luis Borges, Robert Merle och Edgar Hilsenrath. Och en stor del av romanens kontroversiella delar om andra världskriget, är inspirerat av accepterade teoretiker som Hannah Arendt, Zygmunt Bauman och Harald Welzer. Jag menar, att Littell har tagit en ide om att ge en helhetsbild av nazisten på allvar och som på något sätt kan överskrida den vetenskapliga forskningen om ämnet, med fiktionen som form. Resultatet är så en väldigt ambivalent mix av båda delarna, men det gör inte resultatet mindre intressant som ett estetiskt konstverk.
Fakta
Alexander Kofod-Jensen disputerade i litteraturvetenskap vid Karlstads universitet den 16 december 2022. Opponent var docent Jonas Ingvarsson, Göteborgs universitet. Alexander Kofod-Jensen studerade tidigare litteraturvetenskap på Syddansk universitet i Danmark och i framtiden vill han gärna fortsatta arbetet med nazistperspektiv i litteraturen, men med ett skandinavisk fokus.
Källor
