Kvinnorna vid Karlstads universitet har lägre lön än männen. Så var det år 2000. Och trots satsningar på att komma åt osakliga löneskillnader har kvinnorna fortfarande lägre lön än männen.
Professor Lena Gonäs har tillsammans med universitetslektorerna Kerstin Rosenberg och Ann Bergman studerat löneskillnaderna inom universitetet.
De anser att kvinnor behöver börja prata om lön och kompetens.
Idén till studien kom när Bengt Westerberg, tidigare folkpartiledare, var ordförande för jämställdhetskommittén på Karlstads universitet. Han såg fenomenet med ojämlika löner mellan kvinnor och män i lärargrupperna adjunkter och lektorer, och pratade med Lena Gonäs om problematiken.
Rektor Christina Ullenius ville att löneskillnaderna skulle granskas och bad forskargruppen Gonäs, Bergman och Rosenberg att ta sig an ämnet. Nu har deras rapport kommit.
- Vi har funnit att det finns ett glapp mellan jämställdhetsretoriken och verkligheten. Det stannar lätt vid prat. Jag märkte också i mina djupintervjuer att man visserligen vet att jämställdhetslagen finns, men man vet inte riktigt vad den innehåller. Få av dem som jag pratade med hade dessutom någon egentlig kläm på hur den lokala lönesättningen går till, undantaget de som jobbat som chef, säger Lena Gonäs.
Sektorer värderas olika
Adjunkter och lektorer är grupper som kan jämföras inbördes när det gäller arbetsuppgifter. Sedan tillkommer faktorer som "marknadsvärde" och vilken lön man hade med sig när man kom till universitetet. Inom natur- och teknikområdet blir det extra tydligt. Här finns de högsta lönerna, medan samhälls- och vårdområdet har lägre snittlöner.
- I rapporten ser vi tydligt att sektorerna värderas olika. Och inom sektorerna som värderas lägst arbetar fler kvinnor än män, säger Ann Bergman.
Trion tror att där finns en del av svaret på varför kvinnor generellt sett har lägre lön än män, även om båda är adjunkter eller lektorer på universitetet. Genom statistisk bearbetning av universitetets personal- och löneuppgifter har de identifierat tre faktorer som verkar påverka lönen: kön, sektor och anställningsform. Kvinnors arbete ges en lägre ersättning än mäns, arbete inom humanistisk/samhällsvetenskaplig sektor värderas lägre än arbete inom naturvetenskaplig/teknisk, visstidsanställning är förenat med lägre lön än tillsvidareanställning.
Lena Gonäs tror också att många kvinnor är ovana att agera för att förändra sin egen lön, och ovana att agera för att förändra den.
- Det är farligt att generalisera, men utifrån dem som jag talat med verkar det så, säger hon.
- Bland dem som jag intervjuade saknade kvinnorna den erfarenheten. Kommer man från näringslivet, där det är vanligt att man ska löneförhandla, så är det klart att det ger en annan vana.
- Intressant är också att de kvinnor som i löneförhandlingarna fått extra påslag för att de hade för låg lön, inte visste om varför de fick ett extra påslag, säger Kerstin Rosenberg.
Ovana framhäva sig själva?
Hon och de andra två forskarna anser att det antyder att många kvinnor är alltför oinsatta i löneläget. Man pratar helt enkelt inte lön. Och både männen och kvinnorna i djupintervjuerna tyckte illa om att fylla i papper med arbetsuppgifter och kompetens i samband med löneförhandlingarna.
- Kanske är det så att man vill att ens kompetens ska tala för sig själv. Man vill att chefen ska se allt det man gör, utan att man ska behöva säga det, säger Kerstin Rosenberg.
- Med de individuella lönerna blir det ett ökat ansvar på individen för att han eller hon ska få rätt lön, och då behövs det kunskap, säger Lena Gonäs.
Den färdiga rapporten heter "Osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män, en studie vid Karlstads universitet" och är en rapport i serien Karlstad University Studies 2005:15. Den kan beställas av Erika Bergare på Arbetsvetenskap, erika.bergare@kau.se eller lånas på biblioteket.
