Inför en välfylld Aula Magna presenterade prorektor Lars Haglund Karlstads universitets nya vision. Till sin hjälp hade han en panel med studenter, tidigare studenter och anställda vid universitetet.
I ett bildspel bjöds det på tillbakablickar från 1999 då högskolan tog steget till universitet. Musiker från Musikhögskolan Ingesund underhöll, liksom dansare från Dans i Värmland. Uppskattad var även den fotoutsställning som fortfarande finns en trappa upp i hus 1. Fredagens tillställning avslutades med en enkel buffé.
Panelen bestod av Christer Carlsson, student vid dåvarande Högskolan i Karlstad, tidigare egen företagare och numer gymnasielärare, avdelningschef Lena Fries på Studentservice, Helén Williams, tidigare student, kårordförande och numer adjunkt i energi- och miljöteknik, Amir Sajadi, student och styrelseledamot i Karlstad Studentkår samt Cecilia Nilsson, studentkårens nuvarande ordförande. Dessutom medverkade naturligtvis prorektor Lars Haglund och rektor Christina Ullenius.
Panelens medlemmar fick alla ge sin syn på visionen och universitetets roll i framtiden.
Först ut var Lena Fries som både varit student här på lärosätet och arbetat här länge.
- Jag tycker att det är viktigt att vi är ett universitet 2015. Att vi inom universitetet kompletterar varandra, inte konkurrerar med varandra.
Lena Fries hoppades också att det i framtiden finns en stipendiepott som studenterna kan få pengar ur för att dryga ut studielmedlen.
Cecilia Nilsson hade också en önskelista för framtiden:
- Jag vill ha medvetna, kritiskt tänkande studenter. Studenter som har möjlighet att påverka sin utbildning. Jag vill ha en Studentkår utan kårobligatorium. Jag vill att studenterna ska få välja fritt och jag hoppas att de tycker att det är viktigt att kunna påverka och därflör väljer studentkåren. Tillsammans är vi starka.
På listan fanns också nya föreläsningssätt, nya utbildningsmetoder och att varje student blir accepterad för det den personen är.
Amir Sajadi spann vidare på temat acceptans.
- Jag vill se en breddad rekrytering, att universitetet prioriterar arbetet med att öka mångfalden. Det finns många hinder på vägen till en universitetsutbildning för den som har arbetarklassbakgrund, eller invandrarbakgrund. Det räcker inte bara att rekrytera studenter från de här grupperna, man måste ge dem stöd när de är här. Jag har sett alltför många som har börjat, men hoppat av.
Amir Sajadi var kritisk till tanken på att lägga avgifter på högre utbildning för utomeuropeiska studenter. Det hotar att slå mot internationaliseringen och mot resurssvaga grupper, anser han.
Läraren Helén Williams vill gärna se ett belöningssystem som uppmuntrar arbete över gränserna så att samverkan blir mer än tomma ord. Hon tryckte på det viktiga i att vår forskning, vår kunskap, bidrar till en hållbar utveckling.
Christer Carlsson påminde om det ovärderliga stöd som högskolan och Inova bidstod med när han själv var i begrepp att utveckla en teknisk uppfinning och starta ett företag.
- Det är också viktigt att studenter, och elever, får kunskap och bildning så att de kan fungera som samhällsmedborgare.
Han vill gärna se ett närmare samarbete mellan gymansieskolorna och universitetet.
Lars Haglund kompletterade med en önskan från många studenter.
- Mer praktik, möjlighet att tillämpa den teori som man tillägnat sig.
Och Christina Ullenius hoppades att den goda drömmen ska segra över mardrömmen. Att inte att rädslan för terrorismen stänger gränserna, och att universitetsvärlden inte präglas av elitism och konkurrens. Att samarbete över gränserna och möten mellan människor ska råda.
