I dag presenterade Sveriges kommuner och regioner (SKR) en ny rapport om den omställning och utveckling som skett inom hälso- och sjukvården under coronapandemin. I rapporten ger Johan Quist, docent vid CTF, Centrum för tjänsteforskning vid Karlstads universitet, en organisationsteoretisk spaning i pandemins spår.
Rapporten belyser vilka förändringar som gjorts, hur det gått till, varför de genomförts och tänkbara effekter på kort och lång sikt. Rapporten inleds med en artikel av Johan Quist där han reflekterar över organisering och förändring, vilka logiker som brukar vara styrande, ur ett forskar- och teoribildningsperspektiv.
- Att få utrymme i en viktig rapport om den här dramatiska våren är en ynnest. Jag tror vi är många som suttit hemma och reflekterat över skeendet. Väldigt roligt att mina tankar får utgöra en fond till de reflekterande praktikernas texter, säger Johan Quist.
Förändring och organisering går ofta hand i hand med tröghet och motstånd, men en viktig lärdom är att i kris går det att förändra mer och snabbare än vad som annars varit möjligt menar Johan Quist. Han menar också att den fråga som ledare och andra bör brottas med just nu är hur takten i förändringsarbetet kan bibehållas, under förutsättningen att det är önskvärt.
Med rapporten vill SKR visa att den svenska pandemistrategin inte hade varit hållbar utan omställningen i form av anpassning och utökning av kapacitet och att delar av denna omställning också inneburit stora utvecklingssprång inom hälso- och sjukvården, där det mer har handlat om att tänka nytt än om att skala upp. De enskilt viktigaste faktorerna i denna omställning är samverkan och förnyelse.
- En pandemi tar inte hänsyn till organisatoriska gränser. Den är ett för stort stycke för den funktionsindelade förvaltningen. Därmed prövar en pandemi vår förmåga att samordna. Känslan är att vi i vissa fall tycks ha klarat testet, men att vi på andra områden fallerat, avslutar Johan Quist.
