Det ställs stora krav på nyutbildade sjuksköterskors kompetens. Det är därför viktigt att veta hur de uppfattar sin arbetssituation, hur de utvecklas professionellt och vilket stöd de behöver under olika perioder inom deras första ett och ett halvt år när de arbetar på en vårdavdelning på ett akutsjukhus, visar en ny avhandling från Karlstads universitet.
- Det är viktigt att stödet till nyutbildade sjuksköterskor baseras på deras behov av vidareutbildning och träning, säger Anna Willman, doktor i omvårdnad vid Karlstads universitet. Erfarna sjuksköterskor är kugghjulet i en välfungerande hälso- och sjukvård, viket innebär att det är viktigt med stöd till nyutbildade sjuksköterskor och att ge möjlighet till reflektion dagligen.
Anna Willman är sjuksköterska och har främst arbetat med hematologi på Sahlgrenska universitetssjukhus och inom onkologi, olika cancersjukdomar på Centralsjukhuset i Karlstad. Hon arbetar som adjunkt på sjuksköterskeprogrammet och sjuksköterskestudenters verksamhetsförlagda utbildning, VFU, på Karlstads universitet.
- Efter att ha arbetat som sjuksköterska inom en högteknologisk verksamhet med svårt sjuka patienter insåg jag, efter flytten hem till Värmland, att de nyutbildande sjuksköterskorna mötte en helt annan verklighet än den jag mötte som nyutbildad, säger Anna Willman. De har en helt annan arbetssituation där patienterna är svårare sjuka, har kortare vårdtid på sjukhus, mer avancerad vård med potenta medicinska och läkemedelsbehandlingar, samtidigt som det är en sjuksköterskebrist och speciellt brist på erfarna sjuksköterskor.
Ansvar inte i proportion till kompetensen
I sin avhandling ”Newly graduated registered nurses’ clinical competence, professional development and work situation” ser hon att de nyutbildade sjuksköterskor i början av sitt arbete på sjukhus uppgav att deras högsta kompetens fanns inom teamarbete och den lägsta i professionell utveckling. Behovet av mer utbildning och träning var störst inom direkt klinisk praxis, så som kunskap om medicinering, läkemedelsinteraktion och biverkningar och vid bedömning, planering, prioritering, leda, distribuera och organisera omvårdnad.
De nyutbildade sjuksköterskorna uppfattade att de inte var tillräckligt förberedda eller hade stöd för att uppfylla det ansvar och krav som ställdes på dem. Deras ansvar var inte i proportion till deras kompetens. De träffade inte patienten i den utsträckning de skulle behöva och de behövde stöd från erfarna sjuksköterskor för att ha kontroll över sin arbetssituation.
- Deras kompetens förbättrades väsentligt när de hade arbetat mellan nio till femton månader och efter ett och ett halvt år kände de sig säkra i sin roll, men mötte utmaningar i arbetssituationen som hindrade den professionella utvecklingen, säger Anna Willman.
Avhandlingen visar på vikten av att stötta nyutbildade sjuksköterskor när de blir utsatt i en arbetssituation med stort ansvar och brist på kontroll där de behöver stöd från erfarna sjuksköterskor och tid för att träffa patienten för att utvecklas mer professionellt. Här menar Anna Willman att patienten ska vara en i teamet eftersom nyutbildade sjuksköterskors största behov av träning är kopplat till direkt klinisk praxis. De nyutbildade sjuksköterskorna har svårt att ge en personcentrerad omvårdnad och det är svårt att leda omvårdanden när de inte hinner träffa patienten vilket också kan leda till att de vill sluta som sjuksköterskor och att patientsäkerhet riskeras.
