Hösten 2003 startades kursen ”Mötet som utvecklar” vid Karlstads universitet. Kursen var tänkt att genom möten ge lärarstudenter en bredare kunskap om barns och ungdomars levnadsvillkor. Magnus Häggqvist är en av pionjärstudenterna.
- Det var varit jättebra, säger han. Kursen har gett mig kunskap som jag nog inte kunnat få bara genom vanliga studier.
Inom kursen parades 15 studenter ihop med var sin elev från någon av skolorna på Kronoparken i Karlstad. Magnus Häggqvists adept blev 13-årige Ali från Kurdistan. Magnus blev hembjuden på middag och fick träffa hela familjen. Han såg på när Ali spelade fotbollsmatch, de bowlade och bara satt och pratade.
-Det kändes naturligt att skriva in sig på kursen, säger Magnus Häggqvist. Den passade in i synen på det mänskliga mötet som bärare av kunskap.
Inte extralärare
Alis pappa såg mentorsprojektet som en möjlighet att ge sin son en smidigare väg genom skolan. Att Ali skulle få en form av extralärare som kunde hjälpa honom med svenska, engelska och datorkunskap. Men det var inte meningen med kursen.
- Tanken bakom kursen har varit att barn som är i behov av ytterligare en vuxenkontakt ska få detta, säger Gerhard Fellsmans, lärarutbildare och en av de som skapat kursen.
Det löste sig dock smidigt. Både Magnus och Ali har ett brinnande idrottsintresse. Särskilt fotboll ligger dem varmt om hjärtat. Tillsammans sökte de, med hjälp av internet, fram en massa information om just fotboll och fångade då upp allas förhoppningar. De lärde känna varandra samtidigt som Ali både fick läsa svenska och engelska texter och använda datorn.
- Min förhoppning var att få lära känna ett barn i dess olika miljöer, säger Magnus Häggqvist. Det har jag också fått göra. Jag tror det är viktiga att man verkligen passar ihop och snabbt får en kontakt.
Mångfald och dialog
För att ge studenterna en grund att stå på i inledningsskedet av kursen gavs under hösten ett antal föreläsning, främst på temat mångfald och dialog. Under våren blev föreläsningar färre samtidigt som mötena paren emellan blev fler.
- Det var tänkt att vi skulle träffas två timmar i veckan men vi har träffats mer än så, säger Magnus Häggqvist.
Han hoppas att mentorsprojektet kommer att spela en stor roll i hans framtida roll som lärare. Dels genom att han fått träffa hela Alis familj och således uppmärksammat även föräldrarnas betydelse. Dels för att han fått en inblick i en annan kultur och därigenom dragit en intressant lärdom.
- Det viktiga jag tar med mig därifrån är att det faktiskt inte är någon större skillnad, säger Magnus Häggqvist. Vi är alla människor.
Just detta har också lett till att Magnus och några av hans kurskamrater har idéer kring kursens fortsatta utformning. En stor del av eleverna som deltog kom inte från andra kulturer utan var svenska barn med ensamstående föräldrar.
- Antingen kanske alla elever bör komma från andra kulturer eller så bör man också belysa andra områden i föreläsningarna, som till exempel social skillnader.
Synpunkter som Gerhard Fellsman föstår och håller med om.
- Vi kommer inte att fokusera lika mycket kring migrationsproblematiken i de inledande föreläsningarna nästa omgång. Istället kommer vi försöka att ge studenterna en bredare socialpsykologisk grund att stå på.
Kontakt med närområdet
Enligt Gerhard Fellsman, ger dessa typer av projekt långsiktiga vinster. Bland annat knyter universitetet en kontakt med omgivningen. Att det blev just Kronoparken och dess två skolor var helt naturligt.
- Skolorna ligger nära och Kronoparken är ett bostadsområde som rymmer många dimensioner och perspektiv och har en mångkulturell skola. Lite av en förortsskola, säger Gerhard Fellsman.
Trots den mångkulturella skolan har det inte legat något invandrarperspektiv i bakgrunden från universitetets sida, påpekar Gerhard Fellsman. Tanken har hela tiden legat på barn som är i behov av ytterligare en vuxenkontakt. Från universitetets sida har man inte heller lagt sig i vilka elever som valts ut på skolorna. Och det verkar ha fungerat bra.
– Ingen av vare sig eleverna eller studenterna har dragit sig ur, utan alla har uppskattat kontakten, säger Gerhard Fellsman.
Fortsättning följer
Positiva omdömen finns det gott om och det har gett de inblandade förtroendet att fortsätta med kursen och även bygga ut den. Till nästa höst är det tänkt att antalet par ska utökas till 25 stycken. Studenterna får dels fem universitetspoäng om de blir godkända på den teoretiska delen av kursen. Dels ett intyg på att de deltagit i mötena på sin fritid. Något som Gerhard Fellsman uppskattar.
- Det känns kul att studenterna visat så stort intresse för något som är känslomässigt krävande. De gör en social och samhällslig insats som varit positivt för alla inblandade. Studenterna har genom detta visat att de inte bara har den pedagogiska dimension som det pratas så mycket om inom läraryrket utan även ett socialt engagemang.
Förebilden till kursen är mentorsprojektet Näktergalen i Malmö. Ett projekt som startades 1997 som ett samarbete mellan lärarutbildningen där och två mångkulturella grundskolor i Malmö Stad.
Fotnot: Ali heter någonting annat i verkligheten.
