Modellers betydelse i genetikundervisning
2007-09-04Niklas Gericke som är doktorand i biologi med inriktning mot didaktik, hade på onsdagen 29 augusti sitt 50% seminarium. Han presenterade sitt forskningsprojekt ”Modellers betydelse och användning i genetikundervisningen”. Diskutant var professor Maria José Gil Quílez från universitetet i Zaragoza, Spanien.
Ett naturvetenskapligt fenomen kan beskrivas eller förklaras på olika sätt beroende på syfte. Dessa olika vetenskapliga förklaringsmodeller har uppkommit i vetenskapshistorien beroende på vilka studieobjekt man använt sig av, vilka tekniska hjälpmedel som stått till buds och att man avgränsat det studerade fenomenet på olika sätt. De olika modellerna som konstruerats kallas ofta historiska modeller. Trots denna beteckning kan de fortfarande vara i bruk parallellt beroende på sammanhang. Detta gäller särskilt i de kommunikativa sammanhang som skola och undervisning ingår i. Där används inte alltid den senaste modellen från forskningsfronten utan äldre ofta mer enkla förklaringsmodeller.
Didaktisk forskning har tidigare visat att skolundervisningen inte tar hänsyn till denna karaktär hos de naturvetenskapliga ämnena. Istället framställs det som att det är fenomenet i sig som beskrivs för eleverna och inte olika modeller av fenomenet.
— I min forskning har jag inom ett specifikt ämnesområde, genens funktion, valt att studera hur de olika vetenskapliga modellerna ser ut och hur de transformeras av utbildningssystemets olika aktörer (läroböcker, kursplaner och lärare), och hur de uppfattas av elever på gymnasieskolan, säger Niklas Gericke. Om olika modeller används implicit och undervisningsmodeller skapas av element från olika historiska modeller kan det leda till begreppsförvirring och försvårad inlärning hos elever. I en förlängning är det naturligtvis av intresse att se om en modellbaserad undervisning skulle kunna hjälpa eleverna till en bättre förståelse för det begreppsmässiga innehållet såväl som karaktären hos genetikämnet, samt andra ämnesområden i biologi och övriga naturvetenskapliga ämnen.
Doktorander håller halvvägs till disputationen ett seminarium som heter 50%
seminarium.