Migration och flyktingrätt är i fokus denna höst för FoU Välfärd Värmland vid Karlstads universitet. I en serie om fem seminarier tas ämnen upp som knyter an till flyktingars situation när de kommer till Sverige. Vad har de med sig i bagaget och hur ser lagar och stödfunktioner ut?
Värmland har, liksom många andra delar av Sverige, tagit emot ett större antal flyktingar och asylsökande än tidigare de senaste två, tre åren. Det innebär ett ökat tryck på kommunerna och den personal som arbetar med bland andra sociala frågor, förskola och skola. Det innebär både en ökad arbetsbelastning och en utmaning i att möta andra behov än tidigare.
- Utifrån vad vi vet idag kommer strömmen av flyktingar till Sverige och Värmland från krigshärjade delar av världen att fortsätta under flera år framöver. Behovet av kunskap är stort. Därför ger vi denna seminarieserie i höst. Målet är att skapa bättre förutsättningar för anställda i kommunerna att klara sina uppdrag, som handlar om till exempel service, stöd och omsorg, myndighetsutövning och utbildning till nyanlända, berättar Birgit Häger, föreståndare för FoU Välfärd Värmland.
I slutet av oktober handlade seminariet om migration och flyktingrätt. Och av Värmlands 16 kommuner var 13 på plats. Det var personal från verksamheter som kommer i kontakt med asylsökande och kommunplacerade nyanlända barn och ungdomar. Under förmiddagen deltog personal från Migrationsverket och Arbetsförmedlingen.
Att komma som flykting
Balkis Faili, idag integrationssamordnare i Forshaga kommun, berättade både personligt och sakligt om deporteringen från Bagdad. Hon växte upp i Irak och gick i början av 1980-talet sista året på gymnasiet i Iran. En tillvaro som förändrades och raserades bokstavligt talat över en natt. Från tonårstillvaron i miljonstaden Bagdad till först Iran och senare till ett märkligt lugnt och vinterkyligt Östersund med tomma gator.
- Jag som hade bott i Teheran, en stad med 15 miljoner invånare, kom till Frösön utanför Östersund. Jag fick huvudvärk och höll på att bli tokig av tystnaden. Och var fanns alla människor? I detta lugn kom också de svåra upplevelserna ikapp och det var mycket att bearbeta. Biblioteket blev min räddning. När jag nyligen,efter 35 år, åkte tillbaka till Irak för att begrava min pappa, blev det så tydligt att det land jag växte upp i och saknar - det finns inte längre, säger Balkis Faili.
Balkis Faili har hunnit ha många jobb och pratar fem språk. Idag bor hon med sin familj i Karlstad. Det är en anpassning till ett nytt land och en ny kultur som tagit både tid och energi. Idag ser hon också ett hårdare klimat än för drygt 20 år sedan.
- Det gör ont när dottern kommer hem och berättar om kommentarer som "ska du inte åka hem till ditt land". Hon är född i Sverige och ser det som sitt land.
Ytterligare två seminarier kommer att gå under hösten: Interkulturellt förhållningssätt den 9 november och Samhällets stödfunktioner den 1 december.
