Med känsla för språket
2006-06-12- Äsch, svenska kan väl alla...sa läraren Björn Bihls brorson, 6 år, och lite så är det. Att läsa svenska ger inte så mycket uppmärksamhet. Om man nu inte börjar prata om vad som är rätt och fel inom stavning och grammatik - då vaknar svenskläraren i många av oss och rödpennan åker fram.
Universitetslektorerna Björn Bihl och Nils-Erik Nilsson på Karlstads universitet kan verkligen svenska, och de tycker förstås att det är ett intressant ämne som förtjänar mycket mer uppmärksamhet än det får.
- Svenska är så mycket mer än bara rättstavning och grammatik. Det handlar till exempel om historia i form av ortnamn och om oss människor som språkliga varelser, säger Nils-Erik Nilsson.
Imorgon, tisdag den 13 juni, hålls en konferens vid Karlstads universitet för lärare i svenska och främmande språk vid skolor i regionen. Då kommer forskare och lärarstudenter vid universitetet att presentera aktuella resultat från sina klassrumsbaserade undersökningar. Medverkar gör bland andra Nils-Erik Nilsson och Björn Bihl. Dessutom kommer två av de studenter som varit engagerade i projektet där elever skriver på dialekt, Anna Johansson och Karin Wernersson, att presentera resultaten från sina undersökningar.
Programmet och mer information om konferensen finns här.
Och den som brukar läsa Nya Wermlands-Tidningen har säkert sett Nils-Erik Nilssons och Björn Bihls språkspalt i helgbilagan.
- Jag tänkte att det kunde vara ett sätt att marknadsföra oss, få fler studenter. Vi har visserligen många blivande lärare som läser svenska, men på de andra kurserna vill vi gärna se fler. Jag medverkar i en språkspalt som Nerikes Allehanda har och det var därifrån jag tog med mig idén, berättar Björn Bihl.
Förutom exponeringen gillar han tanken på att det faller inom "den tredje uppgiften", det vill säga att sprida kunskap, informera och samverka med omgivande samhälle.
- Det är vår skyldighet och samtidigt himla kul. Jag tycker om att möta människor och berätta. Jag har föreläst om dialekter en del för hembygdsföreningar och det är alltid roligt.
Nils-Erik Nilsson är ute i skolorna en hel del i ett projekt om just dialekter.
- Det är väldigt givande och inspirerande att möta ungdomar, att få höra hur de tänker. Det är spännande också att se hur de reagerar när de får och ska skriva på dialekt. Det är svårare än man kan tro.
När de är ute och besöker skolor, konferenser och föreningar får de respons direkt. Men jobbet med språkspalten har varit annorlunda. Hittills har de mest skrivit färdiga betraktelser, krönikor, som kanske inte inbjudit till dialog med läsarna.
- Det är ju roligare med respons, med dialog. Vi ska försöka bli fler som skriver och öppna upp lite grann för frågor. Kanske skriva en krönika om "rätt" svenska - då kommer nog folk att reagera. Jag har faktiskt fått ett påpekande från en läsare som tyckte att jag gjorde ett grammatiskt fel i språkspalten, säger Björn Bihl och ler lite snett.
För det grammatiskt korrekta engagerar många. Men vad är egentligen rätt och fel? Språket förändras och det som lärdes ut som korrekt på 1950-talet kanske inte längre är
det enda rätta. Och många gånger finns det mer än ett sätt som är rätt.
- Det är klart att man till exempel ska stava rätt och böja orden korrekt. Men annars talar vi inte lika mycket om rätt och fel längre, utan mer om olika stilnivåer. Det är viktigt att lära sig vilken språkdräkt som passar vid olika tillfällen, ungefär som man vill känna sig rätt klädd i olika sammanhang, inte komma i jeans när alla andra har kostym eller tvärtom, säger Björn Bihl.