Henrik Örnebring och Michael Karlsson, båda professorer vid ämnet medie- och kommunikationsvetenskap vid institutionen för geografi, medier och kommunikation vid Karlstads universitet, har varit chefredaktör respektive redaktör för mastodontprojektet The Oxford Encyclopedia of Journalism Studies.
Journalistik är ett fält i ständig rörelse. Social, kulturell, ekonomisk och teknisk förändring påverkar nyhetsproduktion och konsumtion av journalistik. Det är ett enormt forskningsområde och att få en överblick underlättar för både studenter och forskare.
The Oxford Encyclopedia of Journalism Studies har ett imponerande omfång. Är man intresserad av sportjournalistik så finns det en artikel om det. Likaså hanteras Native Advertising, Content Branding, kulturjournalistik och många andra delar i området. Cirka 150 av världens främsta forskare har bidragit till boken som tagits fram i samarbete med Oxford University Press, England. Det redaktionella arbetet har varit omfattande.
- Ett bokprojekt av den här kalibern kan man inte ta fram på egen hand, säger Henrik Örnebring. En vanlig encyklopedi har korta texter som definierar nyckelbegrepp, det vi har gjort här är att vi har sammanställt fullängdsartiklar på upp till 10 000 ord. The Oxford Encyclopedia of Journalism Studies är alltså mer omfattande och redovisar det globala forskningsläget inom journalistik. Jag har läst alla texter och lärt mig enormt mycket.
- Boken är en resurs för studenter på C-nivå och hjälper forskare att snabbt sätta sig in i de debatter som finns kring journalistik, förklarar Michael Karlsson.
Rent praktiskt, vad har era arbetsuppgifter i projektet bestått av?
- Som chefredaktör har jag rekryterat redaktörer för olika områden och tillsammans med dem bestämt vad boken ska innehålla, säger Henrik Örnebring. Vem ska skriva om vad? Vilka är de främsta experterna inom respektive ämne? Hur fördelar vi arbetet så att både geografi, kön och ålder blir så bra fördelat som möjligt? Bara det arbetet har varit omfattande.
- Jag har varit senior editor för olika artiklar, säger Michael Karlsson. Mitt arbete har varit att rekrytera skribenter, jaga på dem när det behövts och sedan läsa deras texter och återkomma med omdömen. Det har varit mycket påminnelser under arbetet.
- Det är lätt att det blir en amerikansk och europeisk övervikt i ett sådant här projekt, säger Henrik Örnebring. Därför har vi varit noga med att sprida ut uppdragen. Jag har haft världens största Excel-dokument för att kunna hålla ordning. Att få känna på det som är både svårt och roligt med att koordinera ett globalt projekt har varit lärorikt.
Vad har ni själva bidragit med som skribenter?
- Jag och Henrik har tillsammans skrivit om journalistisk autonomi på olika sätt och Henrik har bidragit med både inledning och en artikel om journalistiska färdigheter. Idag lär man ut saker på journalistskolor som inte fanns förr. Det kan exempelvis vara hur man blir entreprenöriell, hur man som journalist väcker ett engagemang och hur man publicerar över olika plattformar.
Forms, Genres, and Types of Journalism är ett kapitel i boken. Vilka är de senaste tillskotten av typer av journalistik?
- Robotjournalistik är väldigt tidstypisk, förklarar Michael Karlsson. NGO-producerad journalistik, som ofta är för en god sak men som kan ifrågasättas som journalistik då det finns en agenda bakom, samt hybridformer mellan journalistik och annonsering för att ta några exempel. Men mycket av detta är inte nyheter utan gamla fenomen med nya namn. Native Advertising, att ge annonser ett redaktionellt utseende, gick exempelvis under namnet Reading Notices för 100 år sedan.
Idag finns det journalistik i alla möjliga miljöer och sammanhang. Journalistiken ifrågasätts ofta och tilltron till den svajar ofta, inte minst på grund av att kritiken legitimeras av personer med stor makt. Vilken betydelse har journalistiken 2020?
- Min inledning i boken handlar om just det, förklarar Henrik Örnebring. Det finns många olika saker som konkurrerar om uppmärksamheten idag. Vi kanske spelar dataspel, joggar eller ser på Netflix istället för att följa journalistiken. Men det går inte att komma ifrån att om du vill ha aktuell kunskap och en överblick över saker i samhället och världen så finns det inte så mycket annat att vända sig till än den dagliga journalistiken. Vad händer här och nu – det är journalistiken bra på.
Michael Karlsson:
- Jag vill extra noga understryka att det är viktigt att veta vart man får saker ifrån och på vad det är underbyggt. Så länge människor bryr sig om det så är journalistiken bra rustad och betydelsefull.
Kan man lita på journalistiken?
- Ja, dels kan man lita på den som i att den är förutsägbar, säger Michael Karlsson. Tyvärr på ett sätt som inte alltid är till dess fördel. När exempelvis Donald Trump står och far med osanning, då kan man lita på att journalisterna låter honom göra just det. Samtidigt finns det medier som stryper en sådan sändning. På så sätt kan man också lita på journalistiken som en självständig aktör som försöker hålla någon slags verkshöjd. Ytterligare en aspekt är att journalistiken har ett system med ansvarsutkrävande. Så ja, jag tycker det finns skäl att lita på journalistiken som företeelse i stort även om det finns både förbättringspotential och undantag.
- Journalistiken är en samhällsinstitution och även om jag är kritisk mot den har jag svårt att tänka mig en värld där den inte finns. Jag och Michael har ägnat våra karriärer till att forska om, ifrågasätta och kritisera journalistik. Forskningen handlar mycket om att ta upp det som är problematiskt och det som kan göras bättre. Jag tror att vår gemensamma slutsats - om man ska sluta att lita på journalistiken - är att det finns etablerade arbetssätt som sitter i ryggmärgen för att verifiera vad som är sant och stämmer. I allmänhet gör journalistiken bra bedömningar men det är klart att det ibland sker misstag.
Vilka är de största utmaningarna för journalistiken?
- Så som vi i huvudsak har organiserat journalistiken i vår del av världen så produceras den i privata företag med en affärsmodell där man har subventionerat journalistiken med annonsförsäljning, förklarar Henrik Örnebring. Den affärsmodellen är inte bara på väg att sluta att fungera, den har slutat att fungera. Man tänker ofta om det här i termer som ”Hur ska vi rädda dagstidningar?” – man måste tänka mycket mer utanför boxen för att finansiera journalistiken. Vi kanske ska ha medborgarlön så de människor som vill hålla på med journalistik kan göra det? Man kanske inte ska ge presstöd utan ge stöd till andra typer av initiativ? Om man vill att det ska vara yrkesmänniskor som ska hålla på med journalistik då ska de ha betalt som yrkesmänniskor. Utmaningen är vart den betalningen ska komma ifrån.
Michael Karlsson är inne på samma linje:
- Frågan gäller på vilket sätt man ska organisera den här kunskapsformen givet de förutsättningar som finns, snarare än hur vi ska rädda dagstidningarna specifikt. Det finns många saker som historiskt har påverkat journalistiken. Statskontroll, ägare, annonsörer, politiska partier, publikens efterfrågan – alla de här utmaningarna finns kvar trots att journalistiken funnits i 150 år. Det är en världsbild som levt länge. Om man ställer frågan från ett annat perspektiv så kanske man kan finna andra lösningar. De lösningarna är dock inte vi särskilt lämpade till att hitta.
Vilka punkter behöver uppfyllas för att ni själva ska få förtroende för en journalists arbete?
- Ett minimikriterium är att inte vidarebefordra uppenbara lögner och sådant som inte har någon relevans, säger Henrik Örnebring. Det var påfallande många svenska journalister som under den amerikanska valkampanjen skrev om saker som i amerikanska medier tydligt identifierades som smutskastningsförsök. Som om de vore normala händelser i en politisk kampanj. De journalisterna har jag slutat att läsa.
- Journalister ska ställa följdfrågor. Så man hela tiden kommer ner till vad intervjupersonerna baserar sina påståenden på, avslutar Michael Karlsson.
