1962 beslutade riksdagen att införa en nioårig enhetsskola, grundskolan. Det var kommunerna som skulle ansvara för genomförandet. I avhandlingen Olika vägar till enhetlig skola?: En studie av grundskolans etablering på kommunal nivå, 1950-1968, har Åsa Melin undersökt vad det var som påverkade hur det statliga beslutet genomfördes i kommunerna.
Åren 1950-1968 är en tid av stora förändringar i det svenska samhället. Det är också då som skolsystemet, som vi haft i över 100 år, med realskola och läroverk försvinner. Idén med enhetsskola var att demokratisera skolväsendet genom att alla skulle ha rätt till likvärdig utbildning och att skillnader mellan regioner, platser och elever skulle motverkas.
– Vi vet ganska mycket om skolreformerna under årens lopp, men oftast utgår beskrivningarna från en statlig horisont. Det lokala perspektivet är betydligt mer sällsynt, säger Åsa Melin, nybliven doktor i historia. Man pratar ju om en enhetlig skola och en skola för alla men det spelar ju roll hur kommunerna har möjligheter av att göra skola. Därför valde jag att studera två kommuner med olika förutsättningar – Arvika, en större stad med realskola och Storfors, en mindre kommun med folkskola och där bruket hade stor betydelse.
Nära koppling mellan kommunsammanslagningar och bildandet av grundskolan
Genom att studera handlingar från Riksarkivet och Skolkommissionens arkiv, Värmlandsarkiv och kommunala arkiv har Åsa Melin tagit del av exempelvis motioner, propositioner, protokoll, beslut och utredningar för att få en förståelse för vad som hände och hur man pratade om skolan på den här tiden.
– Ett tydligt resultat är att genomförandet av grundskolan inte enkom var vertikala processer mellan stat och kommun, säger Åsa Melin. Särskilt intressant tycker jag att det har varit att se samarbetena som kommunerna initierade själva och hur grundskolans införande påverkades av processer i sidled, inom och mellan kommunerna. Samtidigt som processen med grundskolan så sker även kommunsammanslagningar och jag menar att det inte är en slump att det sker samtidigt.
Tjänstemän drev skolpolitik
– Den som var överlärare i Arvika var också kommunalfullmäktiges ordförande och rektorn på läroverket var också ledamot i folkskolestyrelsen, fortsätter Åsa Melin. Liknande såg det även ut i Storfors där överläraren satt med i nämnder och styrelser. Men, det var främst i rollen som i tjänstemän som de agerade. Överläraren skulle enligt de regler som fanns för överlärare vara delaktig som sekreterare i folkskolestyrelsen men inte ta beslut eftersom de var just tjänstemän. Men, det var de som drev skolfrågor, utredningar och la fram ärenden vilket innebär en form av styrning.
Åsa Melin har genomfört sina doktorandstudier inom forskarskolan CRS, Centrum för forskning om hållbar samhällsförändring.
Ta del av avhandlingen i databasen Diva Olika vägar till enhetlig skola? : En studie av grundskolans etablering på kommunal nivå, 1950-1968 (diva-portal.org)
