Många bussförares arbetssituation har försämrats sedan en stor del av den svenska kollektivtrafiken avreglerades under 1990-talet. Det visar en doktorsavhandling från Karlstads universitet.
Tommy Nilsson, doktorand i arbetsvetenskap och verksam vid Centrum för tjänsteforskning vid Karlstads universitet, har studerat hur bussförarnas arbetssituation har förändrats sedan avregleringen trädde i kraft och verksamheten lades ut på entreprenad. Utgångspunkten har varit en enkät- och intervjuundersökning bland 89 bussförare vid Karlstadsbuss.
Studien visar att bussförarnas arbetsvillkor har blivit sämre. Kraven har ökat samtidigt som bussförarnas inflytande har minskat. Arbetsgivaren har bland annat ökat andelen delade pass, vilket innebär att förarna i praktiken kan vara uppbundna till arbetet i över 13 timmar. Även övertidsersättningen har försämrats. Arbetsgivaren har också dragit ner på personalutrymmena.
– Tidigare fanns ett avbytarställe som var gemensamt för alla bussförare och som fyllde en väldigt viktig social funktion. Här fanns en trivsam lokal för rast, vila och lunch. Idag har man spridit ut avbytarställena på flera platser, vilket innebär att förarna blir väldigt splittrade som grupp.
Tommy Nilsson anser att bussförarna upplever en högre grad av stress när de inte längre har möjlighet att ventilera problemen med sina kollegor. Detta går i sin tur ut över resenärerna.
– Det förekommer fler konflikter mellan förare och resenärer idag än tidigare. Min slutsats är att bristen på socialt umgänge med kollegor leder till en sämre service.
Entreprenörerna har idag små möjligheter att tjäna pengar på sin verksamhet. Därför måste de spara. Den minskade ersättningsnivån och det minskade sociala umgänget bland bussförarna bidrar i sin tur till en ökad misstro till arbetsgivaren. Undersökningen visar att så många som sju av tio bussförare misstror sin arbetsgivare. Tommy Nilsson kallar detta för ett lågtillitssystem. De som har möjlighet att byta arbetsgivare gör det. Bland bussförare är personalomsättningen hög samtidigt som det är svårt att rekrytera nya förare. Det blir ett genomgångsarbete tills man hittar något annat.
Studien visar att en klar majoritet av förarna ser negativt på yrkets framtid. Tommy Nilsson befarar att förarnas försämrade situation kan innebära höga hälsokostnader i framtiden.
– Det krävs en radikal och grundläggande förändring av verksamheten. Huvudmannen, i det här fallet kollektivtrafiknämnden, har här ett minst lika stort moraliskt ansvar som entreprenören.
Tommy Nilsson har varit verksam vid Karlstads universitet sedan 1996. Han har tidigare varit fackligt aktiv och även arbetat som plåtslagare, skyddsvakt och hundförare, bara för att nämna något. Den 12 december är det dags för honom att försvara sin avhandling, som fått namnet ”Bussförares upplevelse av förändrade verksamhets- och arbetsvillkor. Ett tillitsperspektiv”. Men redan nu har han två nya forskningsprojekt på gång. Det ena handlar om hur man ska gå tillväga för att göra det lättare för bussförare att komma till tals. Det andra projektet fokuserar på arbetssituationen för landets tågtrafikspersonal.
