Urban Haaga funderade på att läsa medicin, men valde sjuksköterskeutbildningen och tog examen med inriktning kardiologisk omvårdnad 1983 – 1984, något han aldrig ångrat.
Hur kom det sig att du valde KAU?
Detta var innan Kau blev Kau, så att säga, och hette Högskolan i Karlstad. Jag bodde här i Karlstad, hade nyligen gått ut vårdgymnasiet och kompletterade med naturvetenskap på Sundstagymnasiet i Karlstad med siktet inställt på medicinstudier, men sökte även sjuksköterskeprogrammet parallellt. Jag hamnade på reservplats på medicin och valde sedemera att börja sjuksköterskeprogrammet, och har inte ångrat det.
Hur var studietiden? Var det något särskilt som fastnade i minnet?
Utbildningen på 1980-talets början var inte fullt så akademiserad som idag och det fanns kanske en handfull omvårdnadsforskare som det talades om. Utbildningen var i större utsträckning medicinskt teoretiskt inriktad, men även en del praktik. Vi var bland de första kullarna som skulle göra ett vetenskapligt arbete och jag minns att vi hade ganska fria händer då våra handledare var ovana med vetenskaplig metod själva, åtminstone när det kom till det praktiska genomförandet. Jag hade då god hjälp av en kliniskt verksam gastrokirurg, Lars Bergman, som hade en gedigen erfarenhet av kliniska studier och kunde ge handfast feedback.
Vad jobbar du med idag?
Sedan 1993 jobbar jag inom hjärtsjukvården och är sedan 2010 avdelningschef.
Hur förberedde studierna dig för karriären/jobbet?
Det var ju ett tag sedan, men jag tycker mig minnas att man hade ganska goda medicinska kunskaper, men saknade en del om prioritering av arbetsuppgifterna till att börja med, men också organisation/arbetsgrupp. Mycket kanske beroende på att man dels var ung, dels var fokuserad på det medicinska. Minns att jag var oerhört imponerad av flera sköterskor som jobbat några år. Gick min inskolning på kirurgen med bland annat Kersti Theander, numera forskningschef inom Landstinget i Värmland.
Vad är ditt bästa tips till studenterna som pluggar idag?
Var nyfiken och var inte rädd för att ställa frågor så att ni verkligen förstår, inte bara med hjärnan utan också med magen. Detta gäller förstås under utbildningen och vidare under hela din yrkeskarriär.
