Lyckad pilotstudie sänkte ljudnivån i klassrummet

Psykologistudenten Leif Moås har i sin D-uppsats genomfört ett projekt på låg- och mellanstadiebarn med avsikten att mäta och sänka ljud- och stressnivåerna. Eleverna deltog i ett fyra veckors träningsprogram där de två gånger om dagen hade ett cirka fem minuters pass med stretchövningar som avslutades med avslappning. Programmet utfördes vid tidpunkter som Leif Moås betecknar som kritiska, övergången mellan rast och lektion, och då är det extra viktigt att sätta en gräns för ljudnivån. Alla övningarna är lätta att göra och kräver ingen utrustning, berättar Leif Moås. Eleverna står vid eller sitter på sin stol och utför övningarna.
Övningarna sänkte ljudnivån från 60 till 50 decibel. Som jämförelse kan sägas att 50 decibel motsvarar restaurangsorl medan 60 decibel motsvarar ljudnivån i centrum av en storstad.
– Det är intressant att en liten men återkommande åtgärd ger resultat, menar docent Torsten Norlander, som har varit handledare åt Leif Moås.

Leif är själv mellanstadielärare och problemet med för höga ljudnivåer och stressade och oroliga barn är inget nytt för honom. Han tycker att de största vinsterna med programmet är just sänkt ljudnivå, vilket bidrar till att barnen mår bättre och därmed trivs bättre. Någon tydlig sänkning av stressnivåerna har inte kunnat uppmätas, men däremot har barnens koncentrationsförmåga förbättrats. En av anledningarna till att stressnivåerna inte sänkts tror han är att barnen inte kunnat definiera begreppet stress. I studiens inledning fick eleverna svara på ett antal enkätfrågor och på en skala ange sin stressnivå. Vid tolkningen av svaren visade det sig tydligt att barnen inte varit medvetna om vad stress innebär och därför inte kunnat fylla i skalorna. Däremot redogör eleverna, i de öppna frågorna, för olika känslor och symptom som kan härledas till stress.
—Programmet har också lett till att barnen är mer medvetna om vad stress innebär, berättar Leif.
Dessutom överröstar inte barnen längre varandra för att höras.

Studien är en pilotstudie som ska följas upp av ett större projekt. Leifs förhoppning är att mer pengar skjuts till så att fler studier kan genomföras och programmet kan införas i skolorna. På frågan huruvida det är möjligt att använda sig av metoderna i andra sammanhang, svarar Leif Moås att han helt klart tror att det skulle gå.
– Det går mycket väl att införa överallt, programmet är så lätt, säger han. Övningarna bygger på klassiska stretchövningar, framförallt inriktade på övre delen av kroppen, såsom till exempel axlar, rygg och nacke.
Och eleverna?
– De tyckte det var bra, endast ett fåtal tyckte att det var konstigt.