Närmare 170 deltagare fick den 4-5 november uppleva den första nationella konferensen om idrott och mångfald vid Karlstads universitet. Konferensen som arrangerades i samarbete med Karlstads kommun och Värmlands idrottsförbund bjöd på både skratt, eftertanke och tänkvärdheter.
- Ni har fått uppleva en väldigt intressant, välorganiserad och helt igenom lyckad konferens, sammanfattade Göran Patriksson, professor vid Göteborgs universitet, i sin avslutande reflektion i Aula Magna.
Jesper Fundberg, lektor i idrottsvetenskap vid Högskolan i Malmö, inledde konferensen "Idrott och mångfald" med att prata om att våga utmana normer. Fundberg, författare till avhandlingen "Kom igen gubbar! Om pojkfotboll och maskuliniteter", hade fotboll och homofobin inom fotbollen som fokus. Hur man i en grupp tar avstånd från dem som är annorlunda, de homosexuella, invandrarna, "kärringarna" - samtidigt som man inte kan låta bli att vara lite avundsjuk på dem och önska att man var lite mer som dem.
Efter fikapaus och frågestund med Jesper Fundberg äntrade fotbollsbögen scenen.
Mårten Svedberg tröttnade på homofobin inom idrotten i allmänhet och fotbollen i synnerhet. Som avslutningsprojekt på teaterhögskolan skapade han pjäsen "Fotbollsbögen" om fotbollsspelaren Johan och hans vånda att våga komma ut som homosexuell inför Micke, hans bäste kompis och lagkamrat i fotbollslaget. Under en timme trollband han konferensens deltagare och lockade till både skratt och eftertänksamhet.
Sammanfattning av första dagen
Första dagen avslutades med en sammanfattning och reflektion från Karin Mattson Weijber, ordförande för Riksidrottsförbundet, och Leif Magnusson, chef för Mångkulturellt centrum.
Karin Mattson Weijber pekade framförallt på skillnaderna mellan olika idrotter:
- Det har handlat väldigt mycket om fotboll här idag, Jag växte upp inom ridsporten och där hade jag kompisar som var homosexuella. Så för mig har det här inte varit en stor fråga förrän på senare år. Jag tror ändå att det i blandade grupper inte uppstår homofobi lika lätt. Den här dagen har varit jätteintressant. Jag har fått tänka till och reflektera. Frågan som dyker upp för mig är ändå om problemet är att vi är som vi är eller att vi har så svårt att tolerera andra för att de är som de är.
Suzanne Lundvall, lektor vid GIH, inledde den andra dagen med att prata om "Idrott som integrationsprojekt - på vems villkor?" Lundvall gjorde avstamp i sin avhandling om integration inom idrotten kring etnicitet och fysisk aktivitet och pratade bland annat om idrottens behov av mångfald för att utvecklas.
Parallella seminarier
Därefter följde tre parallella seminarier för diskussioner i mindre grupper.
Gunilla Lindström från SISU Idrottsutbildarna i Stockholm pratade om "Kärlek eller rädsla - vad lever vi med för fördomar" om sin homosexualitet och rädslan kring att våga vara öppen med det.
Från Rotterdam kom Gerard van der Linden och berättade om hur man arbetar i en stad när minoriteten blivit en majoritet. Bland 600 000 invånare har 47 procent en annan än holländsk bakgrund. Det finns 170 nationaliteter och bland unga är nästan 90 procent immigranter, även om just begreppet immigrant är svävande:
- Min dotter är gift med en turkisk man, vilket gör att mitt barnbarn räknas som immigrant, berättar Gerard van der Linden.
Under rubriken "Liten till eliten" berättade Ismet Tursic om Norrby IF's arbete, inte bara som fotbollsförening utan också som socialarbetare.
- Jag är inte bara ledare, jag är också pappa och storebror till många killar i laget.
Hans tre ledord som ungdomsansvarig i föreningen var tydlighet, konsekvens och respekt.
- Det handlar om att visa andra människor respekt, att kunna se varandra i ögonen. Om träningen börjar 17.00 då ska man vara där 17.00, det är inte okej att komma insläntrande lite då och då.
Den avslutade reflektionen av konferensen stod professor Göran Patriksson för och hans sammanfattning om att konferensen varit både intressant, välorgansierad och helt igenom lyckad höll förmodligen samtliga konferensdeltagare med om.
