Luthersk livsförståelse i Selma Lagerlöfs berättande
2002-01-11Kan man i Selma Lagerlöfs författarskap finna spår av luthersk livsförståelse? Ja, säger domkyrkokaplanen i Karlstad, Margareta Brandby-Cöster, som behandlar detta i sin avhandling i religionsvetenskap. Hon försvarar avhandlingen vid en disputation idag, fredag den 11 januari, kl 13.15 i Agardhsalen (11D 257). Opponent är docent Carl Axel Aurelius. Välkomna!
Avhandlingens huvudtes är att Selma Lagerlöf, medvetet eller omedvetet, ger uttryck för bärande drag i en klassisk lutherdom som man teologiskt kan blottlägga i hennes författarskap.
– Det kan man t ex se när hon i brev skriver att ”Jag kommer, ju längre jag lefver, allt mer till den slutsatsen att vi äro här på jorden för att lefva jordens lif, göra dess arbete och njuta dess fröjder”, berättar Margareta Brandby-Cöster. Och Selma Lagerlöf förtydligar sig och skriver att ”jag tror att vi förbereda oss bättre för himmelen på våra hvardagar än på söndagen”. Här finns en luthersk syn på kallelsen, som hör till det som jag försöker lyfta fram tillsammans med tre andra lutherska tankefigurer.
Margaretha Brandby-Cöster har studerat Selma Lagerlöfs författarskap utifrån två förutsättningar och med hjälp av fyra lutherska tankefigurer. Den ena förutsättningen är det självklara som fenomen. Selma Lagerlöfs religiösa rötter beskrivs innehållsligt sett ofta som ingenting – en traditionell bakgrund, en vänlig odogmatisk fromhet o s v. Men just denna självklara bakgrund har också ett innehåll – nämligen den lutherska tro som var en del av det samhälle hon växte upp i. Den andra förutsättningen är att luthersk livsförståelse kan uttryckas episkt; i berättelsen gestaltas relation och verklighet. I Selma Lagerlöfs berättelser uttrycks den lutherska förståelsen av relationen Gud – människa och människa – människa.
I avhandlingen preciserar Margareta Brandby-Cöster några drag i 1900-talets lutherforskning för att kunna synliggöra den lutherska ”självklarhet” som präglar både Selma Lagerlöf och annan luthersk livsförståelse. Hit hör tron på ordets löfte, tron på att Gud är skapare och har försyn om skapelsen, kallelseläran med tvåregementsläran samt en korsets teologi som betonar Guds nedstigande i det mänskliga. Margaretha Brandby-Cöster konfronterar dessa fyra ”tankefigurer” med Selma Lagerlöfs författarskap. På så sätt blir bilden av den lutherska författarinnan synlig.
Margareta Brandby-Cöster behandlar några av de stora romanerna, som t ex Gösta Berlings saga, Jerusalem, Charlotte Löwensköld och Anna Svärd samt Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, men också ett antal berättelser, sägner och legender. I avhandlingen visar hon hur den lutherska livsförståelsen uttrycks i dessa berättelser och deras tolkning av verkligheten.
Fullständig referens: Margaretha Brandby-Cöster, ”Att uppfatta allt mänskligt – underströmmar av luthersk livsförståelse i Selma Lagerlöfs författarskap”, Karlstad University Studies 2001:23.