Annica Löfdahl vid Karlstads universitet har länge forskat om förskolebarns lek. Efter disputationen 2002 har hon skrivit ett stort antal vetenskapliga artiklar som nu summerats och samlats i en bok på svenska.
"Kamratkulturer i förskolan: en lek på andras villkor" är titeln på boken som är tänkt att föra ut författarens forskningsresultat till en bredare publik, som föräldrar, skolpersonal och studenter.
Annica Löfdahls forskning handlar främst om barnen och deras gemensamma aktiviteter i förskolan, men också om lärarrollen i förhållande till hur man ser på barnen och barndomen. Tidigare i historien har barndomen betraktats som en förberedelse för vuxenlivet, medan man numera insett att det är en självständig och viktig period i livet. Annica Löfdahl har genom sina studier konstaterat att barnen redan i unga år har kompetens att skapa sin egen förskolevardag.
Barn är med i många sociala fält parallellt och kamratkulturen är inte förutbestämd utan uppstår när barnet möter andra barn. De använder leken för att befästa sina relationer och sin status, för att stärka banden till vissa barn och utesluta andra. Härskartekniker existerar således redan på dagis. Barnen "laddar ner" beteendemönster från vuxenvärlden som de använder i leken, så kallad tolkande reproduktion.
I boken ges ett stort antal exempel som Annica Löfdahl dokumenterat på film och därefter studerat och analyserat.
Boken "Kamratkulturer i förskolan" är utgiven 2007 på Liber Förlag.
Annica Löfdahls avhandling 2002 heter "Förskolebarns lek: en arena för kulturellt och socialt meningsskapande" och gavs ut i populärutgåva 2004 under titeln "Förskolebarns gemensamma lekar: mening och innehåll".
.
