Jag läste ett inlägg på Linkedin skrivet och postat av en universitetsanställd. Inlägget beskrev hur samverkan mellan akademi och omgivande samhälle bidrog till fördjupade insikter, en (beroendeframkallande) uppskattning och utökat nätverk. Allt detta gjorde mig väldigt glad. Tyvärr avrundades texten med att detta är något som inte alltid erkänns eller ens uppskattas av arbetsgivaren.
Högskolelagen anger att högskolans uppgift är att samverka med det omgivande samhället för ömsesidigt utbyte. Svenska lärosäten ska verka för att den kunskap och kompetens som finns vid högskolan kommer samhället till nytta.
Samverkan är viktigt vid vårt lärosäte vilket speglas i ett av våra strategiska mål. Ett mål som ackompanjeras av ett antal framgångsfaktorer för uppföljning på en övergripande lärosätesnivå. För att lyckas utveckla en forskning och utbildning som kännetecknas av nära relationer med det omgivande samhället behöver vi engagerade medarbetare som känner värdet av och som besitter en viss skicklighet i att samverka. I ett större perspektiv handlar det inte bara om att utveckla forskning och utbildning utan också om att tillsammans med andra hitta lösningar på svåra samhällsproblem.
Eftersom det är viktigt att arbeta tillsammans är samverkan en av flera bedömningsgrunder vid nyanställning. Den som har goda vetenskapliga meriter, pedagogiska meriter och samverkanserfarenheter ska alltså ha högre möjlighet till anställning vid vårt lärosäte. Värdet av samverkan understryks också i vårt kvalitetsarbete där samverkan beskrivs som ett medel för att öka kvaliteten och relevansen i vår utbildning och forskning.
En utmaning vid rekrytering och bedömning av sökandes meriter är dock bristen på gemensam syn kring vad som är meriterande vad gäller samverkan. Ytterligare en svårighet är att samverkan mer handlar om processer, djup och detaljer än om kvantifierbara utfall. Hur vi som lärosäte kan underlätta utveckling och beskrivning av samverkansskicklighet och hur vi kan hjälpa granskare i bedömningsprocessen att värdera denna skicklighet är utmaningar vi delar med övriga lärosäten i Sverige.
Den nationella och internationella meritbedömningen håller dock på att förändras. Ett omfattande arbete sker inom CoARA (Coalition for Advancing Research Assessment) i syfte att utveckla gemensamma principer för erkännande och bedömning av den mångfald av aktiviteter som bidrar till forskningens kvalitet, effektivitet och genomslagskraft. Arbetet handlar om att hitta en bra balans mellan en kvalitativ bedömning av meriterande aktiviteter av olika slag och en kvantitativ bedömning av traditionellt akademiska meriter. Vetenskapsrådet, Formas, Vinnova och KK-stiftelsen är några svenska finansiärer som valt att ansluta sig till koalitionen. I dag har också nära ett tjugotal svenska lärosäten valt att signera CoARA avtalet. Att ta steget in i CoARA innebär ett åtagande om att utveckla kriterier, verktyg och processer för ett vidareutvecklat meritbedömningssystem.
För att återkoppla till den anställdes inlägg på Linkedin så är jag glad att vi har engagerade medarbetare som ser värdet av samverkan. Jag är också glad att vi har tagit små steg framåt för att lyfta värdet av samverkan med omgivande samhälle och stolt för att samverkan spelar roll vid vårt lärosäte. Inom kommande år hoppas jag att vi kan ta större steg framåt i enlighet med vår vision och strategi för 2030. Vi behöver jobba tillsammans för en bättre värld.
