Jag vill börja med att tacka för det fina välkomnande jag har fått under mina första veckor vid Karlstads universitet. Jag har redan mött flera av er och jag ser fram emot att få fortsätta möta er i vardagen.
Jag uppskattar möten, både planerade och spontana. Det kanske låter lite överraskande att en ledare inom universitetsvärlden, som fått en stor dos möten genom åren och knappast kan förvänta sig fler luckor i kalendern framöver, säger sig uppskatta möten. Därför vill jag nyansera. Med möten menar jag inte primärt sammanträden. Jag menar möten i form av samtal med er ute i verksamheten.
Jag har en ambition att komma så nära ert dagliga arbete som möjligt. Inte för att ha synpunkter på eller peta i det ni gör, utan för att lära. Jag tror nämligen att jag kan göra ett bättre jobb som rektor om jag lyssnar på er som faktiskt är själva kärnan i vår verksamhet.
Under sensommaren och hösten kommer jag att fråga några av er om jag kan få låna ett ledigt skrivbord i er korridor under några veckor. Jag tänker att det nästan alltid är någon kollega som befinner sig på resa eller av annan anledning inte behöver sin arbetsplats just nu.
En annan aktivitet jag kommer att inleda för att lära känna er och verksamheten bättre är att bjuda in de doktorander som snart ska disputera på en kopp kaffe (eller te) och ett samtal om avhandlingen och forskarutbildningen. Jag förväntar mig inte att förstå all forskning på djupet, men jag vill i alla fall få en liten inblick.
Innan jag kom till Karlstads universitet arbetade jag vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping, och dessförinnan vid Lunds universitet. Under några år arbetade jag mycket med egen forskning. Även om jag lägger mindre tid på forskning idag så identifierar jag mig fortfarande som forskningsaktiv.
På samma sätt försöker jag så gott jag kan hålla mig uppdaterad som lärare och handledare. Jag har några mindre årligen återkommande undervisningsaktiviteter, och jag hoppar gärna in här också om det skulle finnas en lucka på någon kurs som jag kan passa för.
Många av er undrar säkert vad jag har för omedelbara planer och ambitioner. Jag vill därför börja med att slå fast en för mig väldigt viktig princip: Jag ser mig själv som en lagledare med uppgift att få laget att prestera. Om de planer och ambitioner jag har ska kunna förverkligas så måste de vara förankrade i organisationen. Det är anledningen till att jag vill forma dem tillsammans med er.
Men givetvis har jag några initiala tankar om vad Karlstads universitet behöver utveckla för att fortsätta vara ett framgångsrikt lärosäte – i Värmland, i Sverige och i Världen. Min bild är att universitetet präglas av generellt sett god kvalitet, och att vi har en central position i samhället. Däremot ser jag att det finns mer att göra för att tydligare ringa in universitetets identitet utöver just universitetet i Karlstad.
Eftersom Sverige är ett litet land med förhållandevis många lärosäten tror jag det krävs en viss arbetsdelning för att vi ska kunna upprätthålla hög kvalitet. En sådan arbetsdelning bör bygga på befintliga styrkor, för att med utgångspunkt i dessa vässa lärosätets spets. Samtidigt krävs naturligtvis en avvägning mellan spets och bredd eftersom vi också fyller en viktig funktion för den regionala arbetsmarknaden. Vid Karlstads universitet har det redan gjorts ett omfattande arbete med att identifiera områden där vi har förutsättningar att nå och upprätthålla internationell spets. Det arbetet vill jag bygga vidare på.
Jag ser också möjligheter till utveckling genom internationalisering, inom forskning men framförallt inom utbildning. Jag kommer från en verksamhet som varit starkt präglad av internationella studenter och jag ser att det finns goda möjligheter för Karlstads universitet att attrahera talanger från andra länder. Ökad internationalisering i utbildningen är inte bara en angelägenhet för utbildningen, det stärker också forskningen eftersom det leder till bättre karriärvägar för utländska forskare och lärare. Det arbete som har påbörjats vid Karlstads universitet, bland annat inom ramen för den europeiska alliansen EUNICE, kan fungera som katalysator för ytterligare internationalisering inom vår utbildning.
Sammantaget är min förhoppning är att Karlstads universitet ska fortsätta vara ett mellanstort svenskt bredduniversitet, men med en betydligt mer uttalad spets och en betydligt större internationell räckvidd och relevans än idag.
För att nå dit tror jag vi måste göra ett jobb tillsammans där vi tittar på oss själva med kritiska ögon och omprövar en del saker som vi kanske har börjat ta för givna med åren. De absolut sämsta argumenten för verksamhetens inriktning som jag kan tänka mig är ”så har vi alltid gjort” eller ”så har vi aldrig gjort”. Jag vill istället uppmana oss alla – inklusive mig själv – att återkommande och aktivt reflektera över nyttan och meningen med det vi gör.
Nytta och mening behöver inte ta sikte på direkt mätbar avkastning, men jag är övertygad om att vi behöver ganska tydliga mål med det vi gör för att kunna reda ut för oss själva vilken roll just vi spelar i det större systemet – och varför.
Om ni ser mig på campus, tveka inte att ta kontakt!
