Från privata klassrum till offentliga klassrum. Från offentlig person till privat person. Lärarens situation har förändrats en hel del under de senaste 60 åren. Eva Rhöse vid Karlstads universitet har forskat kring lärares identiteter och arbete.
Den 28 november disputerade Eva Rhöse med doktorsavhandlingen "Läraridentitet och lärararbete". I sin avhandling har hon velat ge en bild av hur livet som lärare ser ut och förändras över tid. Hon har intervjuat fem lärare mellan 29-91 år gamla då undersökningen påbörjades.
– Jag vill visa på personernas arbetssituation och tankar kring läraryrket men även hur deras privatliv har påverkats av yrket, säger hon.
Varierade berättelser
I de berättelser som utgör Eva Rhöses material finns mängder av olika ämnesområden som berörts av de intervjuade. De allra flesta individuella men det finns även ett antal som förekommer i alla berättelser. Ett av dessa är relationen till eleverna.
– Alla berättar om den relationen eftersom den är oerhört central inom läraryrket. Man måste ge dagens lärarstudenter möjlighet att arbeta med den personliga utvecklingen både teoretiskt och praktiskt, för att ha bättre förutsättningar att möta alla elever.
I avhandlingen framkommer att en av de tydligaste förändringarna som skett under åren är uppdelningen av det privata kontra det offentliga inom läraryrket. Den äldsta personen i studien är idag 93 år gammal och var lärare dygnet runt, medan dagens lärare är lärare på arbetstid.
– Förr var läraren i centrum på orten. Läraren var en offentlig person som alla kände till och hon eller han kände oftast till familjerna och barnen innan de började i skolan.
Men då, på 1940- och 1950-talet, när lärarens person var offentlig, var däremot själva arbetet dolt för omvärlden. Läraren hade inget samarbete med kollegor på själva skolan utan jobbade i ensamhet i sitt klassrum. Idag har den offentliga biten blivit förflyttad och det omvända råder. Lärarens arbete är öppet och relativt lätt att ta del av, både för kollegor och föräldrar. Däremot är dagens lärare väldigt mån om sitt privatliv utanför skolan, menar Eva Rhöse.
– Jag tror att det har med en annorlunda syn på yrket att göra. Idag vill lärarna vara professionella på samma sätt som övriga i samhället. Man är sitt yrke under arbetstid och därefter är man privatperson och dessa två världar ska hållas isär.
Inte bara lärare
De yngre lärarna i studien framhåller även vikten av att kunna ha andra identiteter än lärarens. Man vill kunna vara musiker, konstnär eller fotbollsledare utan att det påverkar arbetet. Detta gör att många medvetet väljer att arbeta på annan plats än bostadsorten, menar Eva Rhöse.
– Ett lika förändrat synsätt på sitt yrke finns inom prästämbetet. Kanske har det att göra med att man behöver distansera sig från sitt yrke för att kunna se det som professionellt. Denna distansering kan också vara förklaringen till att lärarna inte längre umgås privat på samma sätt som förr då allt det sociala kollegor emellan skedde utanför skolan.
Men även samhället och synen på kunskapen har förändrats under årens lopp. Utbildning via klassföreläsningar och enhetligt arbete av alla i klassen är idag tämligen förlegat.
– Idag ursäktar sig lärarna för föreläsningsundervisning. Om de berättar om rena föreläsningar säger de i nästa mening "du vet, nån gång så måste man ju".
Men kanske skulle dagens individuella arbetssätt haft bättre förutsättningar i byskolorna på 1950-talet, menar Eva Rhöse.
– Lärarens kunskap om eleverna gällde då inte bara vem eleven var i skolan utan även hur han eller hon var utanför skolan. En kunskap som delvis håller på att gå förlorad även om jag tror att de elever som har problem och svårigheter uppmärksammas även idag.
Eva Rhöses avhandling går att beställa via Carina Oscarsson på Institutionen för utbildningsvetenskap, tfn 054-700 11 90, e-post carina.oscarsson@kau.se.
