Våld mot kvinnor är ett globalt folkhälsoproblem. Vårdens kunskap om övergrepp i barndomen som tänkbar orsak till sjukdom är begränsad vilket kan ge felaktiga diagnoser.
- Utsatta kvinnors psykiska symptom kan minskas genom samtal i deltagarstyrda självhjälpsgrupper, säger GullBritt Rahm som disputerar vid Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap, NHV, i Göteborg den 16 januari. Forskningen har utförts vid Karlstads universitet.
GullBritt Rahm disputerar med den folkhälsovetenskapliga avhandlingen Ut ur ensamheten, hälsa och liv för kvinnor som varit utsatta för sexuella övergrepp i barndomen och nu deltar i självhjälpsgrupp. Som kurator och psykoterapeut har hon träffat många kvinnor som varit utsatta för sexuella övergrepp. Utsatta kvinnor bör erbjudas professionell hjälp där det finns kunskap om sexuella övergrepp och dess efterverkningar.
- Men om vårdpersonal ska våga fråga om och lyssna till berättelser om sexuella övergrepp behövs ökad kunskap om övergrepp och vilka efterverkningar de kan ha, säger GullBritt Rahm.
Att ge möjlighet till deltagande i självhjälpsgrupper kan vara ett utmärkt komplement, menar GullBritt Rahm. Kvinnorna har hon mött inom barnpsykiatri, familjerådgivning, ungdomsmottagning men kanske allra mest inom den ideella kvinnojouren Alla Kvinnors Hus i Karlstad där hon arbetat med samtal för kvinnor.
- Kvinnor som varit sexuellt utsatta under barndomen efterfrågade ofta gruppverksamhet, berättar GullBritt Rahm. Efter ett seminarium i Värmland där Riksorganisationen stödcentrum mot incest, Rsci, presenterade sina självhjälpsgrupper beslöt Alla Kvinnors Hus att starta sådana i Värmland.
- Jag blev intresserad av att forska kring hur de kvinnor som sökte sig till den här typen av gruppverksamhet mådde, vad det var som gjorde att de ville delta i en grupp, hur de såg på sina liv och att sätta det i relation till vad de varit utsatta för som barn. Avhandlingen är baserad på material från frågeformulär och intervjuer med kvinnor från självhjälpsgrupper som anordnats av olika organisationer.
Bli lyssnad till och trodd
En anledning till att kvinnor inte berättar om sina övergrepp är rädslan för att de inte ska bli trodda och respekterade. En del kvinnor menar att de försökt berätta men inte känt att någon velat lyssna till dem. Andra beskriver att deras kurator eller läkare lyssnat till dem men att det ändå saknats en dimension, nämligen att få prata med någon som varit med om något liknande. Det senare har varit det skäl som de flesta angett som skäl till att vilja vara med i en självhjälpsgrupp. Resultaten i avhandlingen visar att kvinnornas psykiska hälsa var dålig, klart jämförbar med kliniska grupper inom psykiatrin. Deras känsla av sammanhang i livet var låg och skammen en trogen, negativ följeslagare. Kvinnorna beskrev att gruppen användes som en trygg bas där man kunde träna på att ta konflikter, att argumentera och ta sig själv på allvar. Erfarenheter som man kunde pröva i verkliga livet för att sedan återvända till den trygga gruppen och reflektera kring. GullBritt Rahm menar att självhjälpsgruppers styrka kan ligga i att de är deltagarstyrda, man ger och får stöd, man måste ta ansvar för både sig själv och andra.
- När detta fungerar kan man börja uppleva sig själv mer positivt och möjligheten till empowerment, att ta mer makt över sitt liv och sin hälsa, kan uppstå, säger GullBritt Rahm.
Avhandlingen Ut ur ensamheten, hälsa och liv för kvinnor som varit utsatta för sexuella övergrepp i barndomen och nu deltari självhjälpsgrupp, av GullBritt Rahm kan beställas hos kirsi.gomes@nhv.se
