År 2010 har i nära trettio år varit en fixpunkt i den svenska energipolitiken. Enligt de beslut som togs efter folkomröstningen om kärnkraft 1980 skulle den svenska kärnkraftseran vara slut detta år. Så har det som bekant inte blivit. Miljövetardagen 2010 på Karlstads universitet satte fokus på denna fråga.
Det senaste året har regeringen tvärtom öppnat upp möjligheterna att bygga nya kärnkraftverk när de gamla tjänat ut. Statliga Vattenfalls engagemang i europeisk kraftproduktion har kommit att ställa nya frågor om vem som ska bära kostnadsansvaret vid en eventuell olycka. Den uppblossade klimatdebatten har också kommit att lyfta frågan om kärnkraften har en annan roll att spela i morgondagens globala energisystem.
Dessa frågor och många till ventilerades under Miljövetardagen 2010, som ägde rum torsdag den 28 januari i Aula Magna på Karlstads universitet. Gästföreläsare var:
Birgitta Dahl, före detta talman och energi- och miljöminister, som talar under rubriken Aningslöshet - chock - eftertanke. En politikers reflektion
Arne Kaijser, professor i teknikhistoria, KTH, Stockholm, som talar under rubriken Tro, hopp och rädsla. Den svenska kärnkraftens historia
Fredrik Hedenus, fil doktor i fysisk resursteori, Chalmers, Göteborg, som talar under rubriken Kärnkraftens framtidsutsikter: klimatpolitik, resursbegränsningar och kärnvapenspridning
Dagen avslutades med en debatt om hur den svenska kärnkraftsfrågan hanterats och hur politikernas uppdrag att stimulera privatpersoner att ta miljöhänsyn i i energifrågor kan var nog så svårt. Besparingar som för den enskilde kan vara försumbara, kan för landet som helhet ha stor betydelse. Företag däremot har större anledning att tänka energispar eftersom energikostnaden för företag ofta kan vara en stor del av produktionskostnaderna.
