Tech-bolagens algoritmer är en väl bevarad hemlighet. Tre forskare, varav två vid Karlstads universitet, har nu gjort framsteg och lyckats se skuggan av det som styr det du exponeras av på Facebook.
Att forska kring algoritmer är svårt då det är omöjligt att få tillgång till tech-bolagens mekanismer. De är dolda i ett dunkel av teknik som skaparna genom vattentäta kontrakt inte kan yttra sig om. Det är nästan som science fiction fast genom ettor och nollor – en jakt på något som försvinner lika snabbt som det dyker upp.
I studien “Publishing, sharing, and spreading online news - A case study of gatekeeping logics in the platform era” har dock forskarna Michael Karlsson, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Karlstads universitet, Elizabeth Van Couvering, lektor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Karlstads universitet och Johan Lindell, biträdande professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Uppsala universitet, lyckats se skuggan av Facebooks delningsalgoritm.
- Vi har använt en princip som heter reversed engineering och på så sätt försökt få syn på algoritmen, förklarar Michael Karlsson. Då det inte har funnits någon metod för det här tidigare har vi har testat oss fram. Vi tror nu att vi har fått syn på algoritmen genom att jämföra vilka nyheter som prioriteras på olika sätt. Eftersom det diskuteras vilken roll Facebook och andra sociala plattformar har i spridningen av journalistik ville vi undersöka dess roll för offentligenheten. Vi ville se algoritmerna i arbete.
I studien har forskarna jämfört tre grupper av innehåll från svenska nyhetssajter. Material från nationella och lokala medier 2015 - inklusive Värmland, Västernorrland och Västermanland - har med hjälp av Wayback machine använts. Grupperna kategoriserades på följande sätt:
- Innehåll som inte delats
- Innehåll som delats lite och som algoritmen inte har rört så mycket
- Innehåll som har delats mycket och där algoritmen har varit mer inblandad
Därefter har nyheters innehåll jämförts mellan grupperna för att hitta skillnader och likheter, exempelvis om det är lika vanligt med ämnet politik i de tre grupperna. Genom jämförelsen kunde forskarna se om nyhetsflödet förändrats genom de olika stegen – även kallat gatekeepers. Gatekeeping kan vara personer, värderingar eller regler som gör att vissa saker passerar genom en grind och andra stannar bakom. Studiens tre gatekeepers är:
- Publicister
- Publik
- Plattformen Facebook
Facebooks logik styrs av en kommersiell annonseringslogik, publikens av en social logik - där man vill göra intryck på varandra och behålla en vänskapsrelation - och den publicistiska logiken utifrån både kommersiella behov och den journalistiska nyhetsvärderingen.
Då det inte går att se algoritmerna får man föröka få skuggan av dem. En vanlig användare ser algoritmer i arbete genom att någon form av annons eller kommunikation följer användaren på olika sajter. På så sätt kan man se algoritmen och vet att användaren har gjort någonting som gör att annonsen eller kommunikationen följer efter. Genom att jämföra flöden går det att lokalisera algoritmen. Om än kort.
- Vi kan inte säga exakt vad algoritmen gör, säger Michael Karlsson. Men vi har uppfunnit ett sätt för att få syn på skuggan av algoritmen.
Det gick snabbt för algoritmer att vinna mark – kan nyhetsproducenter på något sätt ta tillbaka makten?
- I princip nej, men jag tror att de här delningsalgoritmerna som vi har sett har mindre betydelse nu då mediehusen idag har andra strategier, förklarar Michael Karlsson. De sprider inte via tech-jättarna lika mycket utan arbetar exempelvis istället med det som kallas betalväggar där en prenumeration krävs för att komma åt redaktionellt material. Det är också så att mediehusen själva utvecklar egna algoritmer och använder exempelvis Googles algoritmer. Så de kommer inte att försvinna så länge vi använder våra smarta telefoner och datorer.
Berätta om studiens mest konkreta resultat
- Förutom att det var både utmanande och intressant att försöka finna en metod för att kunna genomföra studien - och för att vara helt transparent så är metoden inte helt ortodox utan innehåller en hel del nytänkande - så tycker jag att det mest intressanta resultatet är att publiken- och publicisterna är ganska lika varandra i hur de prioriterar nyheter. Facebooks algoritmer vrider sedan om det så att det blir helt andra saker som sprids när de kickar in. Det är intressant därför att inom forskningen så har delning och viralt spridande behandlats som att det är summan av en mängd individuella beslut av publiken. Men en väldigt stor del av det som blir viralt blir det sannolikt på grund av att Facebooks algoritmer gör dem virala.
Fyller er studie något forskningshål?
- Vår studie är stor och systematisk och illustrerar tidigare teorier. Dels så vet vi nu att algoritmen faktiskt gör någonting och dels är vår metod för att upptäcka den ett steg framåt inom journalistikforskning. Så ja, vi har gjort två tydliga forskningsbidrag.
Vilken slags uppmärksamhet förväntar ni er med studien?
- Det viktigaste man kan ta med sig från vår studie är behovet att försöka se algoritmerna i arbete och att man får vara tolerant för nya metoder för att nysta i det. Jag tycker att vår studie visar att det går att göra det – eller i alla fall försöka att göra det. Sedan kan studien förhoppningsvis belysa den maktförskjutning som har kommit med algoritmernas intrång. Den här typen av forskning gör att trycket på plattformarna för att förklara sig i offentligheten ökar.
Studien finansierades av Anne Marie och Gustaf Anders stiftelse för mediaforskning
